Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 ROSA HECKSCHER
sentera oss alla? Näppeligen. Att kvinnorna dessutom skulle
representera de fattiga och barnen gentemot det nu så hårda
»manliga» samhället finns ju egentligen intet skäl till. Man har
svårt att förstå hvarför t. ex. d:r Lydia Wahlström och fröken
Anna Lindhagen skulle vara bättre representanter för barnen
än exempelvis prof. Waern och prof. v. Schéele.
Om kvinnorna sålunda icke kunna sägas ha några
gemensamma intressen att bevaka i riksdagen, så blefve ju följden af
deras valrätt endast att hvar och en af dem på samma sätt som
männen röstade inom det parti hon tillhörde och skulle på så
sätt passas in i de kadrer som redan finnas. Följden af den
kvinnliga rösträtten blefve då bara en ökad röststyrka af
fullkomligt oberäkneligt slag för det ena eller andra partiet eller
för alla partier. Hvad man då vunnit ur samhällssynpunkt eller
ur ren kvinnosynpunkt är omöjligt att se; de flesta kvinnor
skulle säkert, om icke röstplikt infördes samtidigt, snart tröttna,
och valens utgång komme i långt högre grad än nu att bero
på hvilket parti, som hade de mest energiska inpiskarne. — Om
de tänkande inom F. K. P. R. ville öfverväga rösträttsfrågan
ur realpolitisk synpunkt och något stäfja »språkets makt öfver
tanken», så skulle åtminstone de som ha en något heterogen
kvinnlig bekantskapskrets snart varsna att f. n. och sannolikt
under en lång, lång tid framåt kvinnorna i gemen ingalunda
äro mogna för den politiska rösträtten, och att de af densamma
ingenting ha att vinna, den skulle blott göra förhållandena vid
valen nära nog anarkiska.
Skulle man drista sig att gifva de rösträttsifrande kvinnorna
ett råd, så vore det att söka uppfostra kvinnorna till verklig
politisk och ekonomisk kunskap och ansvarskänsla och först
sedan kräfva den politiska och ekonomiska fullmyndigheten. Att
ett sådant arbete, som ju delvis redan är begynt åtminstone i
Stockholm, icke blefve färdigt »i denna kungens tid» gjorde ju
intet, om blott den insats, som en gång genom dem komme att
göras, blefve till gagn för fäderneslandet och till båtnad för dem
som en gång skola taga arbetet i arf efter oss.
Sedan ofvanstående var skrifvet och uppsatt, kom mig
tillhanda en broschyr med titel: »Hvad är berättigadt i kvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
