Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Den svenska veckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid inbjuder »svenska veckan» onekligen till vissa
reflexioner beträffande det större sammanhang, hvaraf ett lands olika
produktionsgrenar blott äro delar. Det förefaller sålunda såsom en
fara vid den i sig själf mycket berömvärda tendensen, då man synes
önska att inom Sverige skall produceras så många olika produkter
som möjligt. Resultatet häraf kan nämligen med den begränsade
marknad, som 5½ millioner människor erbjuda, endast blifva
produktion i för liten skala, och därmed är säkerligen ingen i längden
betjänt. Betänker man, att en enda stor grosshandelsfirma i korta
varor kan föra ända till 14—15,000 olika nummer, bör det ju vara
lätt att inse det ekonomiskt fördärfliga i att vid sin produktion sträfva
efter att själf tillgodose en begränsad marknads alla behof. Tvärtom
bör produktionen anläggas så stort som möjligt och därför äfven
inriktas på export; den uppfattningen att vi ej äro
konkurrenskraftiga på världsmarknaden och därför böra stänga in oss i vår egen
lilla spiselvrå, är lika felaktig som den är demoraliserande. Men om
vi själfva producera för en större marknad, är det också gifvet, att
vi måste specialisera oss och afstå från att täcka så många af våra
egna behof som möjligt — sträfvandet bör gå ut på att täcka de
största behofven och dem som det bäst lönar sig för oss att själfva
betäcka.
Nu klagas det emellertid ganska allmänt öfver att de svenska
detaljhandlarna gärna föra fram utländska varor i stället för svenska och
att svenska varor därför i handeln sättas tillbaka, äfven när de äro
fullt vuxna de utländska i både pris och kvalitet och alltså
rimligtvis kunna antagas vara lämpliga för inhemsk produktion. I den
mån detta beror på kundernas förvända smak, bör man kunna hoppas
på bättring efter hvad som nu har gjorts och ytterligare kommer
att göras i framtiden. Men uppriktigt sagdt må man väl undra, om
kunderna verkligen bära hufvudskulden. Flertalet kunder frågar
antagligen mycket litet efter varans ursprung, och äfven om han (eller
hon) alltså ej premierar svenska varor, så motarbetar han eller hon
dem likväl ej. Under förutsättning att kunden står neutral, måste då de
svenska varornas tillbakasättande bero på handlanden. Men att han
af någon slags antipatriotism skulle föredra en utländsk vara, är ju
alldeles orimligt, och om svenska varor ej tillbörligt komma till sin
rätt inom den svenska handeln, måste det bero på att det lönar sig
bättre att sälja motsvarande utländska vara eller att de utländska
fabrikanterna bättre förstå att inarbeta densamma. Vill man nå ett
varaktigt resultat, synes det vara här man bör sätta in. Man bör
undersöka, om detaljhandlaren i afseende på rabatter,
kommissionsarfvoden, kreditvillkor eller andra leveransvillkor har större fördel
af att sälja ett utländskt fabrikat, om han på det sättet blir bättre
sorterad, om köparnas smak därigenom mera tillgodoses, om de
utländska firmornas handelsresande arbeta mer energiskt eller
systematiskt än de inhemskas och en mängd andra likartade
förhållanden. Det vore mycket önskvärdt, att de korporationer, som tagit
initiativ till den svenska veckan, ville gripa sig an med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
