- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
321

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svenska språkets ställning i Finland. Af Arvid Mörne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA SPRÅKETS STÄLLNING I FINLAND 321

äfven Erikskrönikan, hvars skildring af Birger Jarls korståg
inrymmer raden: »De satte det land med kristne män.*
Beträffande gränserna för svenskans utbredningsområde råder
emellertid samma ovisshet, som ända in i nyaste tid vidlåder alla
uppgifter om vårt språks utbredning i Finland. Ett är visst:
förskjutningarna mellan de två nationaliteternas
bosättningsområden ha varit betydande. Och ehuru förändringarna i enskilda,
påvisbara fall inbragt svenskan varaktiga besittningar på
förut finska trakter, blir slutresultatet allt annat än
hugne-samt för oss. De områden, som i historisk tid bebotts af
svensktalande befolkning, omfatta ett kustbälte af omkring
30 kilometers bredd från trakten mellan Fredrikshamn och
Viborg i öster till trakten mellan Gamlakarleby och Brahestad
i norr.

Talrika ortnamn på bägge sidor om språkgränsen antyda, att
svenskan på enskilda punkter trängt mycket längre in i landet
än de trettio kilometer, som utgjort vår bygds normalbredd,
medan å andra sidan det finska områdets utvikningar ställvis
måhända nått ända fråm till kustlinjen. Men detta inverkar
ju icke på helhetsbildens riktighet. Denna mäktiga,
sammanhängande svenskbygd, kringramande största delen af Finland
och förstärkt af örika skärgårdar, är numera blott en
konstruktion på kartan, erinrande om hvad vi ägt och för alltid
förlorat. Nu ligga svenskbygderna splittrade i två räckor utan
förbindelse med hvarandra, och från den sydfinska svenskbygden
har dessutom hela området öster om Kymmene älf skurits bort.
De östligaste svenska byarna anträffas nu i Pyttis socken
mellan denna älfs mynningar. Gränsen mellan Nyland och
Egentliga Finland utgör numera fastlandets språkgräns i väster.
Härifrån ända upp till den nordligaste kustbyn i Satakunta
(Kasa-böle i Sastmola) är den fordom svenska kusten förfinskad. Dock
bör observeras, att svenskan behållit sin position inom största
delen af Egentliga Finlands skärgård, den stora Kimito-ön
medräknad. Att Åland alltid varit och fortfarande är svenskt, är
ju allmänt kändt.

Återstår vår svenska kustbård i norr, hvilken med undantag
för ofvannämnda, till Satakunta hörande gränsby, ligger inom
landskapet Österbotten och vid sockenrån mellan Gamlakarleby
landsförsamling och Kelviå når sin nordgräns. Här bor
Finlands talrikaste svenska landtbefolkning. Här är förresten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free