Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svenskt lif. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT LIF -i 3
Ej heller är det då märkvärdigt, att vi äga ytterligt få skildringar
af sådant gångna tiders svenskt hvardagslif, som saknat stora tiders
glans. Dylikt är mångenstädes sällsynt, men knappast hos något
västeuropeiskt folk i sådan grad som hos oss. Det är föga
uppmuntrande för en svensk att därvidlag jämföra vittnesbörden
om vårt och om andra folks lynnen. Man behöfver t. ex. icke
ha sett mycket dansk målarkonst för att slås af ett där lika
ofta som hos oss sällan förekommande motiv — interiören
med solsken in öfver ett fridfullt hem med hela stämningen
kvar från föräldrars och farföräldrars tid. Sinnesro och lugn
kärlek till hvardagens ärfda ting och profvade värden talar ur
dessa taflor, hvilkas vanlighet betygar, huru mycket af danskt
väsende de rymma. Empiresoffan, de två eller tre medaljongerna
på väggen, den obeskrifligt hvilsamma stämningen af gammal
samhörighet är där lika själffallen, som den hos oss skulle
vittna om afsiktlighet och beräknande smak, om samlaren och
ej om hemmet. Frödings idyll med dess kvardröjande stämning
af »törnroseri och oförnuft», och än mer Leverlins mästerliga
skildring af det gamla borgarhuset på Söder, där i en enda
samlad vemodsfull återklang ljuder så mycket af det vackraste
och innersta i svensk kultur, står hos oss i en blott alltför stor
kontrast med verklighet och hvardag.
Men frånsedt allt detta, ligger det också i sakens natur att
en viss svårighet städse träder i vägen för återgifvandet af det
verkligt hvardagliga. Just det som man ett eller två
århundraden senare allra helst skulle vilja veta, ter sig ofta som det
mest ointressanta för samtiden. Det fordras en särskild genialitet
för att kunna se just det mest vanliga — Linnés reseskildringar
äro ej minst märkliga som vittnesbörd om hur otroligt mycket
han såg just af det hvardagligt väsentliga. Minst vanligt är dock
att få värdefulla sådana skildringar, härstammande från den miljö,
som afses, och därtill när det gäller icke bokbildade människor.
Svensk litteratur äger emellertid en pärla just af detta slag, en
liten bok? ingalunda nykommen i bokmarknaden, men som
förtjänar långt större uppmärksamhet än som kommit den till del.
Det är »Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet,
anteckningar från Högsby socken i Småland» tillhöriga Nordiska
Museet och först tryckta i en dansk bearbetning, men 1892
utgifna i en förträfflig upplaga af Artur Hazelius.
Jonas Stolt genomlefde den tid, då sedernas och hela till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
