Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svenskt lif. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 GUSTAF STRIDSBERG
mycket äldre dagar. Och detta trots att vårt folk genomlefvat
ett tidehvarf af så mäktiga öden, att det väl bort hos oss
kvar-lämna eit om ock anspråkslöst motstycke till det elizabethanska
tidehvarfvets oförgängliga minnesmärken i engelskt språk. Man
ser stundom den orimliga satsen drifvas, att stora epoker och
bedrifter i folkens historia städse ha sin motsvarighet, afbild och
minnesvård i deras konst och litteratur. En underbar och nästan
af ett enda släktleds lifslängd famnad omdaning skänkte oanad
och sagolik glans åt Vasa vapnet:
Nu ej mer den magra kärfven,
som den stod på Uplands gärden,
men i rang med örn och liljor
känd och ärad öfver världen.
Men konstens vittnesbörd om det tidehvarfvets oförgängliga
storhet rymmes till stor del inom en enda boks pärmar.
Hade ej Suecia antiqua et hodierna’s kopparplåtar graverats,
skulle vi saknat äfven delta pappersmonument — och väl att
det finnes! Blott på ett af dess blad äga vi kvar den
triumfbåge, som restes å slottsbacken till minne af Westfaliska freden
och Sveriges segrar. Vid dess uppförande rådde sparsamheten
mer än Axel Oxenstiernas vilja, och det som borde stått för
evärdliga tider byggdes »flärdfritt» och anspråkslöst af trä och
var snart försvunnet. Detta är en symbol af de torftiga språkels
minnesmärken, som vi äga från en tid, hvars öden och män
bort kunna förmå de stelaste fingrar att skrifva.
Det är då ej att förundra sig öfver, att Per Brahes allbekanta
skildring af Gustaf Vasa är den äldsta personlighetsstudien i
vår litteratur, och att vi om Sturarna och om Engelbrekt äga
så godt som ingenting, som kan ställa framför oss en lefvande
bild. Hvilka omistliga värden, som på så sätt gått förlorade
för oss, kan endast en djupgående analys utleta. Det finnes
intet med oss jämförligt folk, som i samma grad saknar känslan
af verklig och omedelbar samhörighet med gångna tider — och
hvars bildade och ansvariga klass med så enfaldig likgiltighet
godtager ett så statsupplösande tillstånd. Delta beror ej så
mycket på bristande historisk bildning, som på helt andra saker.
Men klyftan mellan gånget, varande och vardande vidgas omätligen
i samma mån de omedelbara viltnesbörden från forna dagar
saknas. Och hur ömkligt litet är det ej, som vi hafva kvar af
sådant äldre än gustavianska tiden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
