Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ARBET AREFÖRSÄKRINGSFRÅGAN.
519
år dödligheten större hos män än hos kvinnor. Vi lämna emellertid
frågan därhän såsom beroende på den närmare detaljutredning, som en
försäkring i enlighet med de föreslagna hufvudgrunderna erfordrar.
b) Staten afstår för framtiden till f örsäkringsfonden de hittills till
statsverket ingående mantalspenningarna.
Förutom de af statsmedel årligen gjorda inbetalningarna af viss
summa för hvarje lefvande födt barn, skulle de hittills till staten
ingående mantalspenningarne, uppgående för år 1892 till 737,341 kronor, till
försäkringsanstalten afstås.
Vi hålla före att statsutgifterna i och för försäkringen, sålunda
anordnade, visserligen komme att något öfverstiga dem, som senast
förkastade förslag togo i anspråk; men så komme ock mer än dubbelt så
många i åtnjutande af försäkringens förmåner och de af oss angifna
ändamålen med försäkringen blefve, för så vidt sådant står i mänsklig makt,
fullständigt vunna.
2.
Allmänhetens bidrag till försäkringen.
a) Mantalspenningarna höjas till sitt belopp och beräknas f ör män
till Ni V. kronor (dock att beloppet icke må sättas högre än de i senaste
lagförslag ifrågasatta veckoafgifter för arbetare till andra
pensionsklassen, beräknade för år).
Mantalspenningarna beräknas för kvinnor till tre femtedelar af det
f ör män stadgade belopp.
Den personliga afgift, som utgår under benämning af
mantalspenningar, är icke en populär beskattning. Riksdag efter riksdag framkomma
förslag om upphäfvande af denna afgift. Då dessa förslag gång på gång
med stor majoritet afslås, så är orsaken icke det relativt obetydliga
belopp, som statsverket genom upphäfvandet af afgiften skulle gå förlustig,
utan orsaken är, att denna till beloppet så obetydliga, personliga
beskattning dock är ett uttryck för allas erkännande af det skydd, som
samhället lika förlänar alla, ett uttryck, hvilket man ingalunda vill borttaga.
Denna orsak är dock alltför abstrakt för att rätt kunna fattas af
individerna inom det bredare lagret af befolkningen. Dessa individer vilja
gärna att de penningar, som af dem personligen utkräfvas, blifva använda
till ett praktiskt ändamål, som de förstå och som de gilla. När så sker,
är icke längre en personlig beskattning, som är afpassad efter deras
förmåga att bära den, för dem förhatlig. Bevis för att så är förhållandet
lämnar bland annat den personliga fattigvårdsafgiften, hvilken man aldrig
hör öfverklagas. Om nu för ett sådant ändamål som den allmänna
fattigvården en personlig afgift af alla kan, utan att väcka missnöje, utkräfvas,
huru mycket hellre då en afgift, som, äfven om den är högre, är afsedd,
om icke att upphäfva, så åtminstone att i hög grad förminska behofvet af
den offentliga fattigvården, tryckande som den är icke endast för dem,
som skola bekosta den, men i ännu högre grad för dem, som nödgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
