- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
520

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

I ARBET AREFÖRSÄKRINGSFRÅGAN. 520

ställa sig under dess husbondevälde. Vi anse sålunda, att personlig
beskattning är den beskattningsform, som bäst ägnar sig för utkräfvandet
af försäkringsafgifter, just emedan dessa afgifters ändamål äro för alla
begripliga och tjäna allas intressen.

Beträffande beloppet af mantalspenningarna, så är det gifvet att detta
belopp ej bör sättas högre, än att det äfven af de lägst aflönade
kroppsarbetarne må kunna utan allt för stor tunga utkräfvas. ’Såsom lättnad för
deras utgörande bör, i sammanhang med den beslutade förhöjningen af
deras belopp, det i fattigvårdsstadgan medgifna tillstånd att uttaxera
personlig fattigvårdsafgift upphäfvas, så mycket hellre som
mantalspenningarnas användande till försäkringsafgifter just har till ett af sina ändamål
att minska fattigvårdsbördan. Beloppet är naturligtvis beroende på huru
hög man bestämmer afgiften för hvarje lefvande födt barn, och båda dessa
belopp kunna endast bestämmas af den vidlyftiga utredning, som hvarje
förslag till försäkring för sitt genomförande erfordrar.

Då emellertid enligt det senast framlagda förslaget 7,80 kronor per
man i andra pensionsklassen och 5,ao kronor för kvinna ansågs kunna
äfven af de lägst aflönade utkräfvas i årlig försäkringsafgift, torde
motsvarande belopp för mantalspenningarna, hvilka ju äro föreslagna att
användas såsom försäkringsafgifter, icke böra anses för högt tilltaget.
Dock synes det oss att, dä pensionen för kvinnor endast beräknas till tre
femtedelar af pensionen för män, rättvisan fordrar att försäkringsafgiften
— d. v. s. mantalspenningarna — för kvinnan beräknas efter samma
proportion. Mantalspenningarne skulle i sådant fall utgå med 7,80 kronor
per man och med 4,68 kronor per kvinna.

Mantalspenningar erlades år 1892 af 1,205,456 män samt af 1.275,182
kvinnor. Under antagande af ofvan angifna belopp, 7,80 kronor per man
och 4,68 kronor per kvinna, samt af att antalet betalande förblef detsamma
som år 1892, skulle totalbeloppet af årligen erlagda mantalspenningar
uppgå till 15,371,219 kronor, under det att enligt det senaste förslaget
arbetsgifvares och arbetstagares sammanlagda afgifter per år icke
uppgingo till mer än 7,558,000, och under det att enligt detta förslag, i
motsats till det nu ifrågasatta, icke någon grundplåt för pensioneringen skulle
varit samlad, innan afgifterna började att erläggas.

Då mantalspenningarna i alla hänseenden utgå med 40 öre per man
och 20 öre per kvinna, uppgår förhöjningen af desamma i och för deras
användande till försäkringsafgifter endast till 7,40 kronor per man och 4,48
kronor per kvinna. Afräknas härifrån äfven möjligen utgående
fattigvårdsafgift 50 öre per man och 25 ore per kvinna, så framgår häraf att
det ifrågasatta beloppet för mantalspenningarna i icke oväsentlig grad
understiger de försäkringsafgifter, som enligt senast framlagda förslag borde
utgå. Då emellertid ingen särskild af staten bekostad hustrupensionering
förekommer, skulle för en fattig arbetarfamilj årliga utgiften för
försäkringen i visst fall kunna uppgå till 11,88 kronor, men också innebära för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free