Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i8
I ARBET AREFÖRSÄKRINGSFRÅGAN. 524
viklig följd af att besparingar samlas i större fonder, men vi medgifva att
räntan, oberoende af dess höjning eller sänkning till följd af tillfälliga
konjunkturer, synes hafva tendens att småningom, dock ganska långsamt,
sjunka. Ju mera vårt fädernesland förmår i kulturutveckling hålla sig uppe
i jämnbredd med andra kulturländer, med hvilka vi äro i ständig
beröring, desto mera blir frågan om räntefoten en universell och icke endast
en nationell fråga, och dess höjning eller sänkning blir beroende icke
allenast af penningetillgången inom landet, utan af penningetillgången
inom världsmarknaden.
Om man, vid grundandet af en penningeanstalt af så stort omfång,
som en allmän obligatorisk försäkringsanstalt, verkställde beräkningarne
för anstalten efter en betydligt lägre räntefot än den allmänt gällande,
så skulle den naturliga följden häraf blifva, att anstalten förräntade sina
tillgångar efter en högre räntefot än den, hvarefter de utgående
pensionerna voro beräknade, hvarigenom fondbildningen gifvetvis blefve långt
större än den för ändamålet behöfliga. Vi kunna sålunda icke fatta, att
samma personer, hvilka frukta för räntefotens fallande till följd af stor
fondbildning, på samma gång ifra för att beräkningarna för anstalten skola
grundas på en räntefot, betydligt lägre än den allmänt gällande.
För att möta en icke endast tillfälligtvis utan för framtiden fallande
räntefot, kunna vi icke finna att någon annan metod gifves, än att i
proportion därefter höja afgifterna för försäkringen. Sänker man i stället
pensionerna, så kan detta icke med vinnande af anstaltens ändamål ske.
utan att pensionernas belopp från början bestämts onödigt höga.
Då enligt de hufvudgrunder för försäkringen, vi här hafva tagit oss
friheten framställa, afgifterna till försäkringsanstalten skulle utgå dels
direkt af statsmedel, dels genom en af staten anbefalld personlig
beskattning, samt staten dessutom skulle administrera anstalten, faller det sig
själfklart att staten ensam måste stanna i ansvar för att anstaltens
förbindelser fullgöras.
Till hvad belopp de årliga inbetalningarna för hvarje lefvande födt
barn bör beräknas, beror på resultatet af de detalj utredningar, som vi
här icke sysselsätta oss med; dock torde dessa belopp böra bestämmas
med hufvudsaklig hänsyn till att de försäkrades afgifter (här föreslagna
att utgå i form af mantalspenningar) icke må sättas högre, än att de.
äfven af de minst bemedlade, utan allt för stor tunga kunna utgöras.
Då de försäkrades afgifter äfvensom deras pensioner äro beräknade
att utgå till lägre belopp för kvinnor än för män, kunde det ifrågasättas,
huruvida icke inbetalningen för lefvande födt flickebarn borde vara lägre
än för lefvande födt gossebarn. Hvad som äfven i viss mån talar för en
dylik åtgärd är, att arfsvinsten af dessa inbetalningar, för så vidt de lika
fördelas emellan alla öfverlefvande försäkrade, slutligen kommer
kvinnorna i större mått till godo än männen. Af lefvande födda barn är
nämligen öfvervägande antalet gossar, förhållandet blir redan utjämnadt,
då kvarlefvande generationen uppnår 20 år, men därefter visar sig år från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
