Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT HVARDAGSLIF.
39
ledigt, troget och fyndigt återgifva bilder och stämningar; — samma älskvärda
anspråkslöshet; — båda, ehuru verkliga skalder, tyckte sina dikter dock knappt
värda att publiceras. Anna Maria Lenngren kallade sina helt blygsamt
»Skaldeförsök», Snorre sina helt enkelt »Bitar». Båda äga samma styrka i satir och samma
komiska begåfning men också samma brist på djupare humor. Snorre är svagast
på de ställen, t. ex. i fablerna, där hon kanske i någon mån imiterat fru
Lenngren; lyckligast där hon tecknar, hvad hon själf upplefvat. Man måste beklaga
att omkretsen för hennes erfarenheter varit så trång. Men hvad inom denna
sfär förekommit, det har ej undgått hennes uppmärksamhet eller hennes
andliga fotografikamera, hvilkens bilder sedan retoucherats, så att taflans mest
karakteristiska drag framträda. Husfruns besvär och vedervärdigheter äro
lifligast framställda; hur hon före kalaset
"blåfrusen gnodde kring gator och torg
Med piga och korg
Och lånte "silfver och hyrde porslin,
Och herrn köpte vin."
Hur sedan kokfruarna kommo och
"Svedde fågel och kokte gélé
Som åt en armé.
Men medan i köket så flott det gick till,
Åt herrskapet sill;
Ty för att ens vänner ska’ smörja sitt krås
Själf spar man förstås.
Och frun ifrån köket och stöket ej vek,
Så ansträngd och blek;
Och herrn gick där husvill och misslynt och tvär
Och va’ till besvär. —
Men ändtligen blef det då fårdigt en gång.
Och i sia salong
Stod frun så belåten på värkande ben,
Men ansiktet sken."
Ej mindre liflig är beskrifningen af *En husmoders bekymmer i
sommarvärmen» på landtstället, där gäster väntas. Men — när »båten pep och kom»
medförde den blott ett bref med löfte, att vännerna skulle hälsa på längre fram.
Hvad hade matmor nu för all sin möda?
"Och allt jag lagat till — den myckna maten.
Med rysning ser jag nu de fulla faten,
Ty om vi också åte hela da’r,
Så blir det ändå allt för mycket kvar.
Och färsen surnar, lammet skäms, och tuppen!
— Skall man då rent i hvardags äta upp’en.
Och när till sist vi trugat ner hvar bit
Och ända gjordt på all den läckra maten
Och återgått till sillen och spenaten,
— Då komma våra kära vänner hit!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
