Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
SVENSKT HVARDAGSLIF. 46
Alla dessa taflor äro fulla af humoristiska smådrag, som sätta läsaren i
bästa lynne. Andra stycken äro mer satiriska, men lika träffande, t. ex.
parodien öfver de äldre romanerna och de moderna, och beskrifningen öfver
af-skedsfesterna för en afflyttande familj; enformigheten af skåltal och välfagnad
och slutligen lättnaden, då allt var öfverstökadt och vännerna sin kos. Än
lifligare är skildringen i Småstadslif af oron och rörelsen inom det borgerliga
samhället, då en betitlad familj flyttat dit, och alla äflas om den förnäma
bekantskapen :
•Nu blef ett lif i alla hus,
I alla kronor sattes ljus,
Gardiner tvättades och stärktes.
Man vände gammalt möbeltyg,
Men allt man gjorde som i smyg
Och trodde inte, att det märktes.
Och stadens sömmerska, som gått
Och haft så lugnt förut i tiden,
Fick i en hast så fasligt brådt
Att ändra alla "svarta siden".
Men ändtligen var allting kUrt,
Nu kunde de fa komma snart.
Man gick uti en hemlig bäfvan,
1 söndagskjol till hvardags klädd,
Och började så smått bli rådd
Att ej få lön för all sin sträfvan."
Så skildras hur det höga herrskapet börjar sina visiter:
"Och nu — hur alla hjärtan klappa!
Hvar fru bakom sin jalusi
Med döttrarna — ja själfva pappa
Bedrifver smått spioneri."
Sedan målas förtreten och förbittringen, då de väntade gästerna gingo
deras dörr förbi, och söndringen inom det lilla samhället på grund af visiterna:
"Två veckor gått, och stadens frid
Ej mera det står till att rädda,
På denna lilla korta tid
Den redan hunnit få sig "grädda",,
Som uppå té hvarandra ber
Och bjuder till att skarfva släpen
Och ömkansfullt tillbaka ser
Uppå de forna kafferepen."
Någon gång anslår Snorre liksom Anna Maria Lenngren den idylliska
tonarten, och i dessa stycken framstår deras ursprungliga släkttycke kanske
klarast. Det är samma andliga fysiognomi, som möter oss i Den glada festen,
Eklog och Grefvinnans besök som i Ett julkalas, Sommar lif och Gamla
hemmet; samma sunda, varma uppfattning af familjelifvets och hemmets enkla
fröjder, samma öga för allt komiskt och samma flegmatiska, godmodiga stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
