Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om öfversitteri.
Enhvar, som har några minnen från penalismens gyllene tid eller
åtminstone från dess sjunkande dagar, kan säkert framkalla för sig bilden
af "öfverklassisten". Emot denna personlighet hjälpte inga böner, ja, knappt
någonting. Inför honom tystnade logiken, rätten var suspenderad,
armstyrkan kunde ej användas; än mindre kunde underklassisten skydda sig
genom någon andlig öfverlägsenhet, t. ex. kvickheten — man fick icke
vara kvick på bekostnad af öfverklassisten.
Så blef detta kulturbarn under tidernas lopp genom naturlig
utveckling den lille klassiske urtypen för "öfversittaren". Och länge sedan den
gamla penalismen försvunnit, skall detta namn lefva. Såvida vi icke hafva
anledning att tro, det öfversitteriet skall försvinna ur världen?
Hvad är öfversitteri? Saken behöfver väl icke egentligen definieras.
"Språkmedvetandet" och minnet från skolans lägre klasser hafva gjort
föreställningen klar utan definition. Vi hafva klart för oss att öfversitteriet är
en öfverlägsenhet, men en omotiverad eller blott subjektivt motiverad
öfverlägsenhet.
Skulle man söka grunden till denna företeelse, vore det nog icke ur
vägen att göra som skolpojken, hvilken gärna börjar krian med syndafallet.
Anlagen ärfvas tydligen. Det ligger "i människans natur" att vilja ligga
öfver. För öfrigt har ju Darwin lärt oss, att den tendensen är allt lefvande
medfödd. Man kan nu visserligen icke demonstrera själfva anlaget. Men
dess framträdande låter sig tidigt förnimmas. Redan i barnkammaren gör
iakttagaren lätt den upptäckten, att ett barn kan vara en raffinerad
öfversittare redan innan bytingen kan sitta upprätt för sig själf. Är det nu så,
som det ofta är, att far och mor och andra omsorgsfullt vårda och utveckla
detta anlag, så kan det till slut bli någonting af.
Människan vill ligga öfver. Och den som icke är öfverlägsen,
inbillar sig gärna vara det. Lyckas han då också inbilla andra, att det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0013.html
