Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
NY LYRIK.
"Långt öfver haf det vara må fram till det drömda land,
Där jämlikhet och broderskap ses vandra hand i hand." (s. 147)
"De svuro att stå sin fana* bi,
Ej vika utur dess spår.’1 (s. 196)
"Mitt hjärta väljer dock trikoloren,
Dess färger .ljuft sig för vinden sprida." (s. 159)
Om brännvinet säges bl. a.:
"Och goda middagar och ståt och glans
allt följer — ja, hur skall jag säga — som en svans
i hälarna på denna dryck, den yppersta som fanns."
Detta skall vara indignationspoesi och förekommer i ’en fingerad dialog mellan
potentaterna »Lycklig Död» och »Ond Bråd Död», som bär öfverskriften »Aqua
Yitæ» och tydligen är vida mindre inspirerad af-Apollo än af — Apollinaris.
Den vers, på hvilken »Skilda toner» är skrifven, förtjänar sitt eget
kapitel. Den erinrar på det lifligaste om det slags metrik, som en gång gaf
Runeberg anledning till följande anmärkning: »En bland de yppersta och första
regler en auktor har att iakttaga och Tända sig till godo, är att aldrig låta
bli att skrifva. Vill han författa vers och det ej längre bär sig på samma,
meter, så må han hoppa i en annan, brister den, i en tredje o. s. v., till
dess han kan draga fram i nödfall med den nordiska ragouten på prosa.»
Hur »hoppningen» tillgår, kan man lära sig litet hvarstans i »Skilda toner».
Hur den nordiska »ragouten på prosa» serveras anno 1891, därpå kan
följande exempel vara tillräckligt: . ’
»Hvad har du där? ^ Ett notblad med ord och musik. Af dig! Och ned
från sin spik gitarren glidit! Hur länge den har längtat att smekas af din
hand igen!» -
Jag föreslår läsaren att för Öfnings skull uppdela detta lilla stycke i
versrader och sedan se efter i »Skilda toner» s. 44, hur han lyckats. Är läsaren
belåten med sin uppdelning och stämmer denna Öfverens med originalets, så
fruktar jag, att läsaren saknar i sitt öra det organ, som anlitas, när man skrif-(
ver vers. Instämmer han däremot — mutatis mutandis — i Beckmans ord
(»Skilda toner» s. 9):
"Det kostar din poet en rätt ordentlig pers,
Att kring din hårda nyck så vira sagans vers."
■ så kan han möjligen, om turen är god och tankarna ej tryta, med tiden bli
en rätt passabel vpoet. Ett vill jag blott råda honom: må han ej inlåta sig
, på den bålda frihetskamp mot grammatikans regler, som Beckman allt emellanåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
