Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK.
5_73
Eller har någon före honom besvärat muserna med »fyrktal», »själfhjälp»,
»hälsovårdspolis» och »allmän rösträtt»? Efter allt detta vädrar man ett
försök mera till en politisk än poetisk konstellation i dikten »Åkermannens
gärning»:
"Världars Skapare! Helighets källa!
Säg, hvar dväljes Rätten på jorden?"
Svar: I åkerbruket.
Världens Skapare! Renhetens väsen!
Hvar finnes Glädje för dödlige anden?"
Svar: I åkerbruket.
Naturligtvis är detta något öfverraskande svar i skaldens referat ej på långt
när så lakoniskt, men de många och granna ord, i hvilka det är inspunnet,
gör smaklösheten än mer storartad. Vår Herre har tydligen märkt intentionen
i skaldens retoriska apostrof och i likhet med delfiska oraklet icke gifvit
annat svar än ett ekorop ur frågarens eget inre. — Lika grotesk, men om
möjligt mera ingeniös är idén i poemet »Fredsstiftare». Hör blott! »Man
påstår, att tanken om världsfreden är en utopia, som aldrig kan gå i uppfyllelse.
Men då frågar jag, Ernst Beckman, födde ej Sara (i versen: Sårcä) barn, när
hon redan var gammal vorden? Hvarför då tvifla på fredstankens
förverkligande?» Det vore verkligen synd att ej känna sig öfvertygad af sådana skäl.
I*dikten »Fanatikern» söker författaren försvara sin vårdslösa form:
. "För konst, som hvarje ord en ängslig rundning gifver
är seklets aftontimma alltför allvarsam."
. . . Kanske, — men så allvarsam är den ändå icke, att den kan hålla
stämningen i vördsam högtidlighet inför Beckmans »poetiska friheter». Ja, låtom
oss försöka! •
I en apostrof till Nordenskiöld, som ändå bör antagas känna till
jordklotets form, talar skalden om »globens topp» —. »På prärien» måtte det ha
varit bra hett den dag han nedskrifver:
"Af grönskande vågor upp och ned
Ett haf du ser
Ändlöst omkring dig bölja."
Nästan ändå värre är dock den hetta, som skildras 1 poemet »Fanatikern»:
"Men dock hans eld, en eld, som eld hos tusen tände."
Smärre banaliteter och oriktigheter kan man upptäcka nära nog på
hvarannan sida. Ett par tre prof:
"Du ser, hur min själ af sällsam vekhet dåras,
När helst hon vaggas i tonernas bät.H (s. 15)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
