Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
EN FOSTERLÄNDSK ANGELÄGENHET.
Det gäller då att, om bilden tillåtes, dietiskt behandla den sjuka
organismen i det hela; jag menar, att öfver hufvud söka väcka vårt folk till
fosterländsk ansvarighetskänsla genom gemensamma fosterländska uppgifters
genomförande (försvarsfrågans ordnande, uppfostrans reformerande, arbetarefrågans
lösning o. d.). Men det är ock på sin plats att angripa det lokala onda
genom särskilda kurativa medel. Man bör därför se till, hvad göras kan för att
bringa våra beväringsynglingar till besinning och pliktkänsla.
Jag vågar icke i detta syfte föreslå ett så »fantastiskt» företag, som att
dagen innan beväringsöfningarnas början Öfver allt i bygderna fira fosterländska
fester, där de unge liksom invigdes till det heliga kallet af fosterlandsförsvarare.
Det finnes icke i vårt land och i vår tid den hänförelse för fosterländska mål,
som härför skulle förutsättas.
Knappast dristar jag ens framkasta den tanken, att militärbefälet skulle
i några enkla helsningsord till de nykomne beväringsynglingarna erinra dem om
sakens betydelse.
Men skulle icke de försvarsförbund, som nu bildats rundt om i landet,
kunna utgifva flygblad, som spriddes bland beväringen och hvari i allvarliga
ord saken lades ynglingarna på hjärtat? Ja, skulle icke dessa försvarsförbund
kunna utsända talare, som fingo tillåtelse att uppträda i beväringslägret för att
ställa några allvarsord till det unga manskapet? Här eller där finnes kanske
i beväringens eget led en behjärtad yngling, som under en raststund kan samla
sina kamrater omkring sig och vädja till deras bättre jag.
Man må vid dessa förslag ej invända, att ord båta till intet. Ty
åtminstone ungdomen är ej döf for ord, som gå från hjärtat. Och så pass god
tanke hyser jag om Sveriges ynglingar, att jag ej tviflar på, att de i denna
fråga skulle lyssna och lyda.
Knappast borde det vara af nöden att erinra våra officerare om hvad
de genom hela sitt sätt att leda vapenofningarna kunna göra i den goda
sakens tjänst, — och hvad de kunna underlåta för att icke öka det onda. De
veta nog, att andan hos truppen, mycket beror på andan bland befälet. Och
de veta, att fosterlandet för närvarande har sina blickar fästade på dem och
deras uppförande helt annorlunda än före den tid, då försvarsfrågan började
väckas i vårt nationalmedvetande.
Jag vill ej förtälja minnena från min egen beväringstid, inför hvilka jag
hoppas att jag skulle kunna få hvarje nutida officer att rodna. Men i håg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
