Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literära notiser.
Novell-literatur. Axel Jäderins s. k. verklighetsteckning »Brottsjöar»
(Stockholm, Svanbäck & Komp., kr. 2.25) öppnade vi med ganska stora
förväntningar. Förf. är en mogen och pröfvad man och har såsom
tidningsman gjort sig känd för framstående duglighet. Det borde sålunda ej vara ett
vanligt nybörjararbete, som man hade att vänta af hans hand, Särskildt stegrades
dessa förväntningar därigenom, att vi hört sägas, att han valt ämnet för sin
berättelse ur tidningsvärlden. Där borde han vara på egen mark och verkligen
hafva något att förtälja.
Men dessa förväntningar svekos snart under läsningen. Ur
tidningsmannens erfarenhet fingo vi veta mycket litet i denna berättelse om en
landsorts-redaktörs vedermödor. Hufvudinnehållet af boken upptages i stället af en
ytterst tarfligt både uppfunnen och återgifven kärlekshistoria. En del drastiska
småstadstyper föras visserligen fram på scenen, men förf. vet ej att göra något
konstnärligt bruk af dem. Verklighetsmaterialet fanns, därom får läsaren en
antydan, men den literära behandlingen däraf har föga genomförts. Ej heller
i hufvudpersoner teckning har förf. lyckats vinna vårt intresse. Någon
psykologisk analys presteras knappast, och endast genom några drag af osannolik
romantik höjer sig skildringen Öfver en prosaisk hvardaglighet.
Ej heller stilen är egnad att förläna berättelsen något konstnärligt värde.
Den är ofta vårdslös och förf. afbryter gång efter annan berättelsen genom
egna inströdda reflexioner, — reflexioner, som ofta må uttrycka ett naturligt
sundt förnuft, men som ej hafva ett grand af den originella genialitet, som
ensamt kan ursäkta dylika brott mot den episka objektiviteten.
Totalintrycket af »Brottsjöar» blir därför det, att det var ett misstag af
förf. att gifva sig in på diktens område. Nå, man kan ju vara en duktig karl,
ja till och med en framstående författare på andra områden, utan att vara
skald.
Mera literärt vårdade äro kanske de noveller, som Albert Cederblad
nyligen publicerat under den ei just lämpliga titeln »Sedt och Kändt»
(Stockholm, Albert Bonnier, kr. 1.75). Men det. konstnärliga värdet synes oss ej
därför större. Äfven denne förf. gör intrycket af en begåfvad, praktiskt
förståndig man med goda grundsatser, men mycket litet af den sanna
konstnärliga gnistan. Berättelsen flyter väl enkelt och naturligt, men det är för litet
af färg eller kraft i stilen och föga originalitet i uppfattningen. När förf. vill
återgifva en känslostämning, slår denna ofta öfver i sentimentalitet. Så t. ex.
då han låter den frigifna kvinnliga fästningsfången dö på sin moders grafkulle,
eller då han arrangerar den »moraliska» tablån i skissen »Bröderna».
Af helt annat literärt värde är den samling skisser och noveller, som
under titeln »Med sordin» utgifvits af signaturen Rust Roest (Stockholm, Fr.
Skoglund i distrib., kr. 2). Flera af dessa små berättelser äro i sin art
verkligt förträffliga alster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
