- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
541

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MORS PORTRÄTT.

541

skjuter in genom den trånga hamnporten. Seglen fällas helt stilla i samma
ögonblick. Fiskrarna svinga hattarna till en glad helsning, och på båtbottnen
ligger det vunna bytet och glittrar.

Det kom en båt in i hamnen, medan gamle Mattsson stod ute på fyren.
En ung karl, som satt vid rodret, lyfte på hatten och nickade åt flickan.
Gubben såg, att det lyste till i hennes ögon.

— Jaså, — tänkte han, — har du gått och blifvit kär i den grannaste
karlen i fiskläget. Ja, den får du aldrig. Likaså gärna kan du gifta dig med
mig, som att vänta på den. —

Han märkte, att han inte kunde undkomma mors porträtt. Om flickan
tyckt om någon, som det varit någon rimlighet, att hon kunnat få, så hade
han haft en vacker anledning att bli kvitt hela saken. Men nu tjänade det
ingenting till att ge henne fri.

Fjorton dagar därefter stod bröllopet, och ett par dagar senare kom
den stora novemberstormen.

En af fisklägets båtar råkade då i drift nedåt sundet. Roder och master
voro borta, så att den var alldeles redlös. Gamle Mattsson och fem andra
voro ombord, och de drefvo omkring utan föda under två dagar. Då de
bergades voro de alldeles förbi af mattighet och köld. Allt i båten var kläddt
med is, och deras våta kläder hade börjat stelna under den skarpa kylan.
Gamle Mattsson blef då så förkyld, att han aldrig mer återfick sin helsa.
Han låg sjuk i två år; så kom döden.

Mången tyckte att det var egendomligt, att han fått denna idé att gifta
sig straxt fore olyckshändelsen, ty den lilla kvinnan, han fått, blef honom en
god vårdarinna. Hur skulle det gått honom, om han blifvit liggande så där
hjälplös, medan han varit ensam ? Hela fiskläget erkände nu, att han aldrig
gjort något klokare, än när han gifte sig, och den lilla kvinnan fick stort
anseende för den ömhets skull, med hvilken hon skötte mannen.

— Hon får ej svårt att bli omgift, — sade man.

Gamle Mattsson berättade hvarje dag, medan han låg sjuk, historien om
porträttet för sin hustru.

— Du skall ta det, då jag är död, likasom du skall taga allt mitt,
— sade han.

— Tala inte om sådant. —

— Och du skall ’ge akt på mors porträtt, då de unga karlarne fria till
dig. Sannerligen här finnes någon i hela fiskläget, som förstår sig på
giftas-affärer bättre än det porträttet! — ’ ’

Selma Lagerlöf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free