Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 18
NÅGRA TANKAR OM NERYLIFVET OCH DET SEDLIGA.
»Nu resonnerar du», skall en materialist säga, ’»alldeles som vi. Det är
just hvad vi betona, att tankelifvet är en utströmning af det fysiska, och att
vi äro absolut beroende af det fysiska, af våra nerver o. s. v.» —Jag medger
verkligen, att man lätt blir naturalist, ja, materialist, då man är sjuk. Att med
sin tanke reda sig mot naturalismen, när denna så där i allmänhet talar om
alltings absoluta, mekaniska lagbundenhet i universum — det går väl för sig.
Men värre är att häfda en åskådning om personlifvets själfständighet och frihet,
när man känner »naturlagens» diaboliska herravälde öfver sin egen varelses
allra innersta, då mot ens vilja de spirande själfmordstankarna komma upp i
själen, då man ofrivilligt drifves att reflektera på vansinnets möjlighet och vet,
att själen af fysiska grunder kan sjunka ned i dess natt. Men det är ej ändå
skäl, att materialisten jublar, om han annars finner det jag sagt värdt att jubla
öfver. Jag blef ändå icke materialist. Och just det faktum, att naturalismen
hos mig alltid korresponderat med sjuklighet och varit en ständigt
återkommande »Begleiterscheinung» till organismens försämring, och att tvärtom hälsa
och »tro» korresponderat med hvarandra, har för mig varit högst betydelsefullt,
då det gällt att värdera naturalismen. Jag tror, att erfarenheten visar och
skall visa, att om tron på Gud, på viljans frihet o. d. äro illusioner, så är det
sundare att hafva dessa illusioner än att »vara upplyst om sanningen». Därmed
vill jag ej säga, att jag for nyttans skull ville tro lögnen. Med så »praktiska
grunder» skulle ej sanningssinnet låta sig nöja. Det behöfver det ej heller.
Men därpå är ej nu tillfälle att vidare ingå.
Emellertid anser jag mig hafva rätt att säga: för den, som tror i kristlig
mening, är det en plikt att söka förebygga nervositetens frestelser, om han
annars — såsom hans ståndpunkt bör medföra — är öfvertygad om, att man
är ansvarig för beskaffenheten af sin världsåskådning. Ty tron kan
verkligen-duka under i nervsjukligheten, och man kan så indirekt beröfva sig den »gåfvan».
III.
Nervsjukdomarne influera på själfva grunderna för ett människolifs
beskaffenhet. De influera, som erfarenheten visar, ej blott på det religiösa utan
äfven på det sedliga lifvet. Och i det hela förstörande. Det är svårt att gå
in på detta område, där etiska och fysiska faktorer trassla sig om hvarandra
i ett virrvarr, som helt visst hvarken läkare eller psykologer kunna fullt utreda.
Bekväm, alltför bekväm är utvägen att säga, det allt är att tänka fysiskt och
deterministiskt, och påstå: »ingenting rår jag för». Det kan ju visserligen
stundom vara omöjligt att afgöra om en handling är moraliskt bedömbar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
