Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 18 några tankar om nerYlifvet och det sedliga.
mer tänka på, 0111 lifvets mål kan vara dess partiella eller totala af
kortande, dess egen negation, själfmordet. Frågan är väl, om ej denna åskådning
är den par preference osedliga. Och därest vi erkänna den konsekventa
pessimismen såsom en osedlig teori, kommer vår sats 0111 plikten att vårda
kropps-lifvet igen med förnyad styrka Ty det är i de flesta fall psykologiskt omöjligt
att hafva en ljus, förhoppningsfull, lefnadsglad världsåskådning, om man har
fått sitt fysiska lif förstördt. Nervös svaghet och sjuklighet föder just pessimism,
lifsleda, längtan att dö. Ja, den föder själfmord. De nervösa företeelserna äro
visserligen mycket brokiga. Erfarenheten talar om nervös glädje, öfverretning,
ett skenbart ökande af lifsenergien, vanligen momentant afbrytande dysterhetens,
hopplöshetens, kraftlöshetens långa stiltje. Men sådana eruptioner äro dyrt
köpta, äfven om det kunde bevisas, att de stundom hafva med sig större andliga
resultat än en människas normala lifsfunktioner — äfven om de skulle kunna
gifva upphof till Pascalska tankar och Heineska dikter.
Omvändt står det sjuka nervlifvet i vår tid i stark frändskap med den
naturalistiska världsåskådningen. Ty denna för så lätt till pessimism, och
pessimismen föder nervlidande. Det måste väl erkännas, att den naturalistiska
åskådningen är tröstlös. Att klämmas och en gång malas sönder mellan
världsmaskineriets kugghjul känns smärtsamt för den del af mekanismen, som lefver
och förnimmer.
"O, alla fasor i förening:
en värld förutan Gud och plan och mening!"
säger "skalden. Den nervöst sjukliges tanke rufvar gärna äfver det dystra, och
därför uppsöker han i våra dagar oupphörligt — äfven mot den tänkandes
vilja — den möjligheten: »det finns ingen Gud, ingen plan, ingen förnuftig
* mening 1 tillvaron», i stället för att under andra tider och förhållanden
grubblaren tankar dväljas kring »den absoluta prædestinationen till fördömelse»,
»synden mot den helige ande» o. s. v. Någon skall kanske finna det kätterskt
af en teolog att så resonnera, men jag vädjar till de sjukes erfarenhet. En
oändlig mängd af mänsklighetens dystraste tankar födas fram ur sjukt nervlif.
Man kan jämföra, hur man tänker den ena dagen och den andra, den ena
stunden och den andra, och man skall finna, hur underligt det växlar i den
sjukligt upprörda tankevärlden. Otaliga människor ha ganska olika
världsåskådning fore och efter maten, om morgnar ocli aftnar. Jag tror, att den
vanligen är ljusare på kvällarne. Detsamma gäller i stort: åskådningen i ett
land tar icke obetydligt intryck af, om t. ex. den teologiska fakulteten har
nervös magkatarr — förutsatt, att teologerna ha något större inflytande i
ett land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
