Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
5 18 NÅGRA TANKAR OM NERYLIFVET OCH DET SEDLIGA.
och en, som har praktik i nervsjukdomar, och sådan praktik saknar helt visst
ingen läkare nu för tiden.
Men när man kommer in på etikens, område, vilja gärna äfven vi
lekmän hafva ett ord med i laget. Då kan just t. o. m. en stackars teolog ha
rätt att yttra sig. Ty, med all aktning för herrar läkare, några trollkarlar äro
de icke, som man blindt skall tro på. Man får dock stundom höra talas om
läkareråd och anvisningar, hvilka just ingå på det etiska området, som smaka
betydligt af fusk och kvacksalveri. Det är kanske ej så underligt. De ha
stundom aldrig studerat det etiska och stå i kännedomen af mänskligt själslif
på samma punkt, som den kloka gumman står i kännedomen af
människokroppen. De äro sådana utomordentliga »fackmän», och deras fack är ju
människokroppen. Stundom inträffar emellertid, att en läkare har framför andra
god syn på människors personlighet och förstår att taga den med i räkningen.
Men det händer då också, att »yrkes»-bröderna söka nedsätta honom, därför
att han vinner människors i deras tanke alltför stora förtroende, att han »tar
i beräkning deras svagheter», »oekrar på deras tro» o. s. v. nå, ingenting
mänskligt är vetenskapsmännen främmande, ej heller afunden. Men bättre
vore, att ordet »nihil humanum» kunde i sin goda mening allmänt lämpas på
dem. Sorgligt vore väl, om just för läkaren, som speciellt har med människan
att göra, det mänskliga skulle vara ett främmande område. Att läkaren är
naturvetenskapsman, och att människan af honom väsentligen måste betraktas
såsom ett naturföremål, får icke skymma bort för honom hennes egendomliga
natur, hennes frihet och förnuftighet.*— Men det var nu ej meningen att tala
till läkare, utan snarare till dem, som hafva för litet sinne för människans na-
-tursida.
Att tala mycket om och tänka mycket på nerver och nervositet är i ock
för sig nästan farligt. Det vore bäst att ej behöfva syssla med det ämnet:
Och man kan nog med djup saknad se tillbaka på den lyckliga tid, då man
icke visste, att man hade nerver. Endast den omständigheten kan vara nog
för att låta en minnas barnaåldern såsom en paradisisk tid. När man är sund
känner man ej sina nerver — man känner med dem, och därtill äro de
förvisso danade. Men då denna naturens omedvetna och omedelbara harmoni i
människovärlden så lätt stores, finnes intet annat sätt att söka återställa den
än att. låta tanken leta efter sjukdomens orsaker och efter medlen att bekämpa
den. Men ännu bättre vore, om man kunde på förhand möta och rödja
undan det, som hotar att störa harmonien; ty det en gång skadade är sent, om
någonsin, fullt botadt. Äfven i och för detta profylaktiska tillvägagående blir
emellertid reflexion nödvändig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
