Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några tankar om nervlifvet och det sedliga.
i.
Frågan om nervlifvets hygien är en brännande fråga. Den är det i vår
samtid och torde tyvärr också i framtiden förbli det. Men en lika viktig, ja,
viktigare fråga blir nog den, som vår öfverskrift antyder: man kunde kalla den
frågan om »nervlifvets etisering». Ja, insikten i denna senares betydelse skall
enligt vår mening med nödvändighet framgå redan ur det djupare betraktandet
af den förra.
För närvarande herskar i vid utsträckning en mekanisk och därför »oetisk»
världsåskådning. Men dess segertåg igenom människans tankevärld håller just
på att stanna vid »die Grenzen des Naturerkennens», där t. ex. en du
Bois-Reymond kommenderar halt och pekar på »sju världsgåtor». Där kommer
emellertid människan helt säkert icke att stanna. Ty just på andra sidan dessa
»oöfverstigliga» gränser börjar det för människans tanke egentligen intressanta
området. Det hjälper ej att tala om omöjligheten att få »veta» något om det
gåtfulla därinom. Vore ock en sådan omöjlighet för handen, så vill människan
ändå hellre syssla med att söka gissa gåtor än åter och åter tugga om, hvad
hon precist vet.
Och rent af tvingande blir behofvet att gå in på detta område — lifvets,
viljefrihetens, personlighetens, det sedligas område — därför, att människans
praktiska kraf omöjligen kunna tillgodoses, om detta lemnas ur räkningen.
Börjar t. ex. läkaren läsa litet djupare i nervstoffet och dess »mekanism»,
så stöter han otvifvelaktigt på det andliga lifvets stora världsgåta. Och när
han skall söka i människokärlekens intresse sätta i ordning »människomaskinens»
finaste del, nervsystemet, sä vet han, att han ej kan uteslutande mekaniskt
bedöma det. Det går ej an att handskas med människan alldeles som med en
maskin i rörelse. Det går ej ens an att behandla människan blott såsom en
djurkropp. Läkaren tvingas mer och mer in på etikens sfer. Det vet hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
