Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 6
olika världsåskådningar.
liga panteismen å ena sidan, å andra sidan den naturalism, som i lifvet, låt
vara naturlifvet, ser alltings innersta väsen, konsekvent utföras, blir en annan
fråga. Vi hafva äfven påpekat, att ingendera nekar eller åtminstone behöfver
neka, att den principen, den andra uppställer såsom den högsta, också
verkligen är en makt i världen, ehuru den i hvarje fall blir en sekundär makt.
Rent af dåraktigt vore, om naturalisten bestrede, att det personliga lifvet på
något sätt gör sig gällande som en makt i världen, att människan kan
oberoende af rena naturinflytelser fritt tänka och vilja, men denna makt blir för
honom en sekundär makt, som ytterst emanerar ur naturorsaker. Dåraktigt
vore ock, om anhängaren af en personlig världsåskådning skulle - förneka, att
natursidan har makt Öfver människan, ehuru denna makt för honom blir en
sekundär makt, hvars betydelse sedermera kan på olika sätt fattas. — Rent af
omedelbart och fullständigt framträda ingendera såsom allrådande makter här
i världen. Frågan är blott, hvilkendera den makt är, som råder i sista
instansen. Naturligtvis kan man utan att förneka dessa sanningar, vare sig man
hyllar det ena eller andra betraktelsesättet, ega sympatier åt det ena eller andra
hållet och därmed låta de resp. makterna gälla mer eller mindre, så att t. ex.
en naturalist är benägen att äfven omedelbart förklara psykiska företeelser ur
fysiska och omvändt anhängaren af en personlig världsåskådning har
benägenhet att äfven i sådant som står på gränsen mellan det medvetna och
omedvetna se jämväl äfven den omedelbara grunden i det medvetna, men gränsen
mellan båda världsåskådningarna ligger i det, till hvilket de ytterst hänföra båda.
Detta för oss öfver till ett par frågor rörande bådas konsekvenser. Låtom
oss först tänka på frågan om den gudomliga försynen, således i eminent
mening frågan om den makt, som y> Jur sker udelukkende». Frågan är, om denna
är personlig eller icke, n. b. såvidt det är fråga om sista instansen. Hvad
båda åsikterna därpå svara, det veta vi. Men att i lifvets särskilda skickelser
tro sig finna en omedelbar uppenbarelse af ett gudomligt förnuft och detta
just i dem, där orsakssammanhanget mellan följd och ändamål är oss mest
fördoldt, — tro sig företrädesvis finna yttringar af en gudomlig världsregering, där
saken mest är hvad vi kalla slump — det tro vi vara långt ifrån
väsentligt för en personlig världsåskådning, tvärtom något, som utgår från en
låg uppfattning af denna och skadar hennes sak genom att binda henne vid
en sådan. -
Trenne unga franska subalterner gjorde, efter hvad det berättas, en
skridskotur tillsammans. En af dem^ utropade plötsligen: »Nej, nu följer jag icke med
längre; jag åker hem!» De andra kunde omöjligen begripa anledningen
därtill. De foro vidare och drunknade. Den tredje kom lyckligt hem, — hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
