Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 6 OLIKA VÄRLDSÅSKÅDNINGAR.
Äfvenså hafva framträdt till sin anda mer eller mindre skeptiska’ åsikter,
vanligen kännetecknade med det gemensamma namnet positivism, hvilka i allt
väsentligt måste hit hänföras.
Att närmare redogöra för naturalismens arter kan icke här vara vår
uppgift, nog af att de förefinnas och att man ej vid någon af dem får binda den
naturalistiska världsåsikten fQr sig. — I fråga om en s. k. idealiserad
naturalism hänvisa vi till hvad vi ofvan sagt om möjligheten af de principielt
motsatta världsåskådningarnas ackommodation till hvarandra.
Men intressantare än en sådan indelning af de naturalistiska åsikterna är
onekligen att söka besvara frågan om allas förhållande till frågorna om Gud,
odödligheten och friheten. Att det gifves naturalistiska världsåskådningar, som
antagit dem alla eller åtminstone Guds tillvaro och själens odödlighet, lärer ej
kunna bestridas. Men detta torde dock vara hvad vi ofvan benämnt
ackom-modationer. Att läran om en personlig Guds tillvaro icke gärna kan få sin
objektivt bärande grund i något annat än i en personlig åskådning i det hela,
torde lätt inses, äfvensom att en personlig världsåskådning följer af just detta
antagande. Blott genom ackommodation kan däremot naturalisten erkänna
tillvaron af en personlig Gud. Med själens odödlighet förhåller det sig
hufvudsakligen enahanda. Något skäl fön antagandet af en sådan odödlighet kan
naturalisten, då han blir sina principer trogen, tydligen ej erkänna, äfven om
vi, i stället för personligheten sätta lifvet. Antagandet af själens odödlighet
förutsätter dels denna personlighets substantialitet, dels just fordran på att
lifvet skall hafva en mening. Nekar man någondera, anser man personligheten
helt enkelt som naturprocess, och underkänner man människoandens kraf på
mening i allt, så finnes intet skäl till antagandet af människans odödlighet1).
Viljans frihet måste af naturalisten konsekvent förnekas och har äfven
åtminstone af moderna naturalister blifvit förnekad. Skall en frihet på
naturalistisk ståndpunkt antagas, så blir den likbetydande med slumpen, men att slumpen
blott är ett uttryck för vår okunnighet om orsaker, vet den moderna
vetenskapen allt för väl för att det här skulle behöfva vidare framhållas.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
