Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251 ett lif i strid för folkens frihet.
icke för ryske kejsaren.» Emellertid erhöll han, icke guvernörsbefattningen, men
väl anställning som guvernörens närmaste man på S:t Barthélemy. Denna
plats blef honom dock föga angenäm, särskildt som han råkade i. obejiagliga
förhållanden till sin förman, guvernören, hvars offentiiga och enskilda lif han
med rätt eller orätt ej ansåg sig kunna skänka obetingad aktning, hvarförutom
denne äfven i tjänsten skall hafva bemött den gamle frihetskämpen på ett kanske
något pedantiskt sätt, som för denne, hvilken bytt kulor och hugg med ryssar
och turkar, föreföll stötande. Huru med allt detta än må förhålla sig, han
återvände efter några år till Europa och kort därefter till Sverige. Hans
ekonomiska ställning synes efter ett litet arf, han erhållit, blifvit något bättre. Om
dessa hans sista år ger emellertid hr K. fullständigare upplysningar än vi kunna
♦i**
lemna, och allt, hvad han anför om afböjandet af pensioner och dylikt,
öfverensstämmer fullständigt med Myhrbergs karakter. Vi veta ock, att han-under
betryckets dagar afvisade flera anbud äfven till enskild hjälp. Hellre led han
själfva hungrens kval. Hans sista år fördystrades ytterligare af gamja, illa
läkta blessyrer. Han dog, såsom ock herr K. upplyser, den 31 mars 1867.
En mer gripande akt än Myhrbergs begrafning har jag sällan upplefvat.
Ett fjärdedels århundrade, har ej kunnat utplåna dess intryck. Det visade sig
tydligt, att den döde äfven i Stockholm förvärfvat sig verkliga vänner. Liket
visades, som ock herr K. antyder, ehuru han undviker att närmare betona
det, full militärisk honnör, en rätt ovanlig utmärkelse, då dèn döde, knappt
tillhört, aldrig kämpat i den svenska arméns leder, utan hufvudsakligen i härar,
• dem Europas regeringar blott med svårighet, delvis icke alis erkänt såsom i
tjänst hos krigförande makter, snarare betraktat som rebeller. Det skall hafva
skett på Carl XV:s rent personliga initiativ och befallning, trots uttalade
betänkligheter från hans rådgifvare, både civila och militära, hvilka naturligtvis
förestafvades af hänsyn till grannen i öster. I det bästa förhållande till
Ryssland ^stod Carl XV vid denna tid visserligen icke i följd af både danska och
polska frågan, öch konungen ville väl, på samma gång han hedrade den
döde frihetskämpens minne, visa, att det var kan och ej ryske Zaren, som
förde befälet Öfver svenska hären. Ia. H. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
