Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 ett lif i strid för folkens frihet.
ligt, man vet icke rätt hvart, men om Myhrberg vet man, att han som fånge
var ett godt -stycke på väg österut. Herr K. upplyser — hvad jag förut ej
känt -— att man från såväl svensk, som fransk sida sökt utverka hans
befrielse. Emellertid hade han redan rymt och därvid efter hvad vi kunna tillägga
nedskjutit en rysk på post stående soldat. Härför anklagade han sig på äldre
dagar, och detta lika väl som dråpet på hustrun skall hafva djupt fördystrat
hans senare lefnadsår. Han skall många gånger hafva frågat sig själf: har jag
haft rätt att taga en medmänniskas lif? Och etiska spörjsmål af denna och
liknande art sysselsatte ofta gubben. Äfven de af honom dödade turkarne kommo
då i hans åtanka. Myhrberg var en ovanligt tänkande man, särdeles i etiska
frågor, och det är naturligt, att de många konflikter han genomgått, vid äldre
år skulle på en man som han ställa mer an ett djupt samvets-spörjsmål.
Emellertid var det ingen lätt sak att under Rysslands just detta år särdeles
ohyggliga vinter till fots återvända några hundra mil för att nå Väst-Europa,
ständigt förföljd af ryssarne och utan en slant på fickan att stilla sin hunger med. Han
smög omkring i skogarna, och, efter hvad han själf sagt, bestod hans näring
hufvudsakligen af sillnackar, dem han lyckades uppspåra på sophögarna. Ej under"
då, att hans ben förfröso, och att han slutligen måste söka sin tillflykt hos en
i Ryssland dold polsk flykting. Tillkallad läkare förklarade, att utan benens
amputering vore allt hopp ute. »Nåväl», sade han, »då får jag ligga här och
dö! hvad skulle blifva af mig, sedan benen borttagits — här midt i Rysslands
öde stepper?» Yärden visste dock bättre råd. Han hissade tipp patienten
i taket på ett vagnshus, satte under honom en gryta kokande gröt, i hvilken
benen nedsänktes, och kokade så formligen dessa. Myhrberg tillfrisknade. Hvart
han närmast därefter tog vägen, är oss ej bekant, blott att han några år i
Paris lefde i oerhörd fattigdom. En gång plågad af olidlig tandvärk, men
utan medel att bekosta tandutdragning, skall han hafva vändt sig till förste,
bäste tandläkare och anhållit, att denne gratis, blott af hänsyn till en man, som
kämpat för friheten, skulle uttaga hans värkande tand. Tandläkaren frågade
honom då, hvar han kämpat för friheten, och han upplyste, att han stridt i
Grekland, och nu senast i Polen. Händelsen vållade, att tandläkaren,
Myhrberg ovetande, var polack, och man kan lätt tänka sig följderna.
Om Myhrbergs Öden efter återkomsten till Sverige upplyser K. föga. De
äro ock af jämförelsevis mindre intresse, hufvudsakligen historien om ett i djupt
armod och försakelser tillbragt lif. Om hans förhållande till konung Karl Johan
personligen har berättats oss, att han haft audiens hos denne och omtalat
åtminstone en del af sina öden. Konungen,- själf en gammal tapper kämpe, skall
då hafva omfamnat honom och sagt: »Jag ville göra allt för er, men jag törs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
