Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 24 NY LYRIK.
Forsen bar snyftande budet
ned till en älf mellan vidje och al. .
Djupt i en bölja begrafvet
budet blef buret i hafvet:
Balder är fallen! Balder är fallen!
— hafsvågor slunga sig jämrande högt mot Den Höges sal." •
Se detta är naturstämning. Jag vill inte förneka, att det ej finns stämning
äfven .i stycket »I Skogen», men detta stycke skulle dock ha kunnat skrifvas
af t. ex. Tigerschiöld, nämligen upphöjd till den högsta möjliga poetiska
digniteten. Bra äro också de två dikterna »Jag ville jag vore i Indialand» och
»Titania».
Efter att jag sålunda öfver dessa två afdelningar utöst min vredes, dock
endast till hälften fyllda skålar, kommer jag till det vida angenämare, men
också vida svårare värfvet att berömma de öfriga två, isynnerhet den som går
i spetsen för samlingen, »Vermländska låtar». Jag får då genast i början ge
det allmänna erkännandet, att jag vet få saker i vår nuvarande literatur, hvilka
i så hög grad intressera mig som dessa vermländska" låtar. Jag känner
ungefär samma personliga tillgifvenhet för dem som jag känner för Griegs musik.
Jag vet, att det finns musik, som går upp emot den, ja, som går Öfver den,
men det är nu en gång så, att jag mest älskar den af ali musik jag känner
Det måste bero på, att det är något i ens innersta, som är träffadt, och i
detta fallet därpå, att jag tror mig själf ha sett det just så, och just så känner
jag igen folket och naturen här i vers skildrade af en, som fångat själfva
qvinta essentia i deras lif, och skildrade i en form så mästerlig och fulländad,
att svårigheterna och deras öfvervinnande af en flyktig läsare kanske kan helt
och hållet förbises. Jag skall försöka att visa några af dessa formens
fullkomligheter.
Då skalden vill bibringa en stämning, som han eger, så kan han välja
mellan två olika vägar — naturligtvis teoretiskt sedt, ty i verkligheten finns ej
något val. Han kan vädja antingen hufvudsakligen till ögat eller
hufvudsakligen till örat. Nästan alla författare nu för tiden söka verka genom att
framtrolla en bild för Ögat, framkalla färg- och formsensationer. Det hör inte hit
att utreda hvarföre. Ja, låt oss bläddra i Per Hallströms dikter, efter de ligga
framme. Låt se . . . grågrönt ... silfverhvitt . . . pärlgrått, grönblått,
matt-gult, violett, guldfärger, pärlemorskiftningar utom alla ljus, strålar, gnistor,
lågor, dagrar etc. Fröding är sparsam med färgerna, i »låtarne» knapp ända
till karghet: några björkar stå gröna, »beväringa» är gul och blå, ett par ögon
äro klarblå som insjövatten, en mun är röd som godt vin, ja, det är nästan
alltsammans detta. Nej, det är språkljudet, som hos honom har det ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
