- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
218

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 i 8

NY LYRIK.

soluta herraväldet, och på denna väg har han nått ett resultat, som måste
beundras.

Läs t. ex. Lars i Kuja

"Vid By mon på vägen till Byn,

där bor Lars i Kuja i skogens bryn.

I hemmanet Byn; om jag ej tar fel,

de äga, han och hans käring,

en hundradetrettiotredjedel

med äng och med åker och äring.

Men ängen är skäligen klen,

och åkern mager och äringen sen,

ty allt som växer åt Lars är sten,

och sten är dålig förtäring.

Men Lars har armar och Lars har ben,

och gnidig och seg är hans käring.

Han plockar och gräfver och sliter och drar,

och käringen spar,

den som spar han har,

af näfgröt ha de sin näring.

Och länsman kommer och länsman tar,

och Lars han sliter och Stina spar,

och fast han knappt äger skjortan kvar,

så tror Lars i Kuja på bättre dar,

så ock Lars i Kujas käring."

Det är ett slitande, knogande och dragande i denna sista vers utan ali
ände. Och den kraftiga verkan den har, hvilken långt öfvergår den som skulle
vunnits genom en detaljerad skildring, den beror här blott på de monotona
rimmens enformighet och upprepande. Således en ljudeffekt. Detta är nu den
ena sidan af saken, konsten att kunna verka fantasiväckande genom
ljudsammanställningar; en annan sida är själfva skönheten hos denna
ljudsammanställning. Jag vill som prof härpå framhäfva dikten »Vallarelåt».

"Hör, hur det ljuder kring myr och mo:

Lilja — mi Lilja — mi Lilja — mi ko!

Eko vaknar i bergigt bo,

svarar ur hällarne

långt norr i fjällarne:

Lilja — mi Lilja — mi ko!

Bjällklangen dallrar och faller och stiger,

suset är stilla och hvilar i ro,

skogen är kvälltung och sömnig och tiger.

Endast den vallande

låten går kallande

fram genom nejden kring myr och mo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free