Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 68
EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR.
Då man färdas på dagen, möter man endast sällan, eller rider förbi
andra resande, men på natten är vägen lifligare. Vid Ahuan mötte jag
en hel skara ryttare på hästar, åsnor och mulor. Det var 24 arabiska
därviseher från Schuschter, som besökt Imam Rizas graf. Dessa heliga
pilgrimer voro klädda i brokiga, trasiga, långa mantlar och buro hvita
eller gröna turbaner. De voro brunstekta, skrynkliga och skäggiga.
Många hade under turbanen en arabisk duk, hängande ned omkring
hufvudet. De ansågo sig hafva en 2 månaders väg till Arabistan och hade
funnit att Mesched var en stor och härlig stad.
I pilgrimskaravanerna saknas icke heller kvinnor. De färdas
vanligen i s. k. kadjeveh, ett slags träkorgar med tak och gardiner, burna 2
af en mulåsna. Här sitta de hopkrupna under den långa resan och
fördrifva tiden med samspråk, rökning och förtärandet af sötsaker. Hvarje
dylik karavan utgör ett litet samhälle för sig. De medföra proviant,
vatten och rökverk, samt filtar och täcken för nattlägret. På ett helt annat
sätt färdas därvischerna. De vandra nämligen till fots och oftast barfota^
samt medföra intet annat än sin trasiga dräkt, sin staf och sitt
kokosnötskal, där de uppsamla allmosor. De lefva på de andra
pilgrimernas-bekostnad, och ingén vägrar en därvisch sin sista brödbit.
På vägen till nästa station, Gusche, syntes vid horisonten en hvit
linie, öfver hvilken ett sken spridde sig likt en isblink. Det var den
stora saltöknen Kevir vi nu nalkades. Från Gusche gjorde jag en 5 mils
utfärd i denna öken i sydöstlig riktning. Steppen sluttar emot öknens,
inre, och växterna bli allt glesare. Man passerar ett bälte af
flygsanddyner af 5 m. höjd och med sin längdriktning i norr och söder.
Slutligen upphör ali vegetation, och i dess ställe uppträda små fläckar
af saltkristallisationer, som blifva allt större och tjockare och slutligen i
ett sammanhängande täcke sträcka sig så långt ögat når. Den absolut
rena och krithvita saltskorpan är 1 dm. tjock och hvilar på gul, fuktig
lera. Mina förare berättade, att om vintern och våren floderna från
bergen medföra så mycket vatten, att det i öknens djupare delar står ända
till ett par fot högt öfver saltskorpan, men att detta vatten torkar på
sommaren. Ändtligen stannade vi, och jag gjorde en del temperatur- och
höjdobservationer. I norr och nordvest syntes Elburs, som en svag, matt,
gulröd mur. I öster och söder utbredde sig det ändlösa salthafvet. Dess
aflägsna horisont är absolut jämn. Ej det ringaste föremål, ej en
ojämnhet afbryter denna öde, enformiga och bländande hvita saltskorpa. Här
finnes ej ett spår af lif, ej ett strå, ej den ringaste varelse, ej ens den
djärfvaste fågel har vågat sig ut i detta dödstystnadens rike. Det liknar
ett isbelagdt haf under en glödande himmel, och i själfva verket täcker
denna inlandssalt en ofantlig yta af Persiens inre,* liksom inlandsisen
Grönland. Illusionen blir så mycket större vid tanken på, att jag just
använde ett par snöglasögon, som varit med Nordenskiöld på Grönland
och som jag erhöll af Kandidat Gustaf Nordenskiöld före afresan.
I den lilla staden Demgan återfinna somliga resande det gamla He-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
