Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 68 EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR.
första resan med schahen. Dess källor ligga i Elburs, den rinner i
sydvestlig riktning, och dess vatten sinar ut i sandöknen söder om Teheran.
Från Ejvan-i-Kef leder en väg öfver Firuz Kuh till det pass i El burs, där
enligt några de gamles Kaspiska Portar voro belägna.
Här finner man också de första karaolchanehs och burtjs, eller
vakthus, lerfästningar och runda torn, som uppförts af perserna till skydd
mot turkmenska röfvare. Ju längre man kommer mot öster, desto
talrikare bli dessa fästningar, dit invånarna i närbelägna byar togo sin
tillflykt vid turkmenernas besök, som hade plundring och slafhandel till
syfte. I huru stor skala denna slafhandel bedrefs, kan man tänka, då
general Skobeleff vid stormningen af Göck Teppe frigaf 25,00c persiska
slafvar, som under rysk kosackbetäckning eskorterades till sina respektive
hem. Vägen mellan Schahrud och Mesinan kallas af perserna Djah-i-Kuf
eller Fasans trakt, emedan den var särskildt illa känd för
goklanturk-menernas täta besök. £ör att skydda sig för sina dödsfiender hafva
invånarna också på flera ställen byggt sina byar på ett egendomligt sätt.
Husen äro nämligen uppförda på krönet af naturliga eller konstgjorda
kullar, hvilkas lodräta sidor stiga upp från jämna slätten. Så var
förhållandet med byarne Äradan, Padeh och Deh-i-Nämäk eller saltbvn, som
-den med skäl kallas. Äfven Lasgird, som är en stor by, utmärkte sig
för samma byggnadssätt. Den forna fästningens murar, bröstvärn och
hvalf försvunno nu under moderna lerkojor, som reste sig likt svalbon
på murkrönet. Utanför dem syntes balkonger och gallerier af trä och
flätverk. .
Nästa rastställe är den gamla staden Semnan, som räknar c. 10,000
invånare, af hvilka en stor del tala eri egendomlig dialekt, kallad.semnani
och som utgör en blandning af kurdiska och gammalpersiska. Semnans
förnämsta sevärdheter äro de båda moskéerna Mesjid-i-Schah. och
Mesjid-i-Djami. Den förra, som är särdeles rik pä härliga fajanser, är
uppförd af Feth Ali Schah, den senare är 600 år gammal och försedd med
en hög, smäcker minaret. Från Semnan leder en 12 dagsresor lång väg
till eldsdyrkarstaden Jesd. Denna väg passerar genom en fullkomligt
lif-och vattenlös öken. Den måste tillryggaläggas om vintern med kameler
och vattenförråd. Kamelen uthärdar 5 à 6 dar utan vatten. I Semnans
närhet finnes bergssalt, som af floder och bäckar föres ut i och bildar
saltöknen. Ofta förkunna hvita saltkristallisationer redan på afstånd
flodernas odrickbara vatten. På vägen, som ej är lagd af människohand,
utan under årtusenden upptrampad af tallösa karavaner, finner man någon
gång på stora vattenlösa sträckor s. k. haus-i-ab eller vattencisterner 1
form af djupa brunnar med ett stenhvalf öfver. Deras vatten är’ dock
alltid mer eller mindre bittert. På vägen till stationen Ahuan passerades
nattetid det lilla kyffet Tjachnaharchurdeh, där alla pilgrimer stanna för
att hvila, röka kalian och dricka te, samt hugsvala sig vid minnet af att
äfven Imam Riza på sin färd till Mesched lär ha rastat här och ätit
frukost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
