Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 68 EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR.
katompylos. Af sevärdheter märkas ett par moskéer och tvänne vidt
och bredt synliga minareter, af hvilka den ena är 27 m. hög. Tjihil
Su-tun eller de 40 kolonnernas moské är c. 1,000 år gammal. Basarerna
äro fattiga, men dess hvalfgångar af sten mycket pittoreska. Så- ock den
åldriga fästningen.
I Demgan beslöt jag att göra en afstickare till Asterabad, hvarvid
Elburs måste passeras genom ett 2,050 m. högt pass, Jähän Numa. Den
andra natten tillbringades i byn Tjardeh, där min karl afrådde mig från
att sofva i det af en giftig ohyra hemsökta karavanserajet. Jag sof
därför ensam i en trädgård och hade vid 1 o-tiden på kvällen ett mycket
obehagligt besök af ett dussin schakaler, som sedan under hela natten
icke lemnade mig ett ögonblicks ro. Då de först väckte mig på
kvällen, hade de redan stulit bort så mycket ätbart som fanns, och
tyvärr kunde jag icke sätta mig i respekt med annat än några äpplen och
ridpiskan. Denna trakt är särdeles rik på schakaler och därtill en
ovanligt stor och vild art. De dväljas i bergen om dagen, men om natten
begifva de sig ut på upptäcktsfärd nedåt dalar och hedar. Sina steg
rikta de dock först och främst till byarna, där de under nattens stillhet
ostördt kunna utföra sina undersökningar. De äro ytterst nyfikna och
intresserade af allt slags föremål, som de släpa bort, äfven om de icke
kunna förtäras. Då dagen randas, samlas de åter i skaror och begifva
sig till bergsskrefvorna i trakter, där inga människor finnas. Då vi
sedermera sofvo flera nätter under bar himmel, gjorde vi upp stora eldar
för att hålla ödemarkens vilda djur på afstånd.
Efter att hafva passerat Jähän Numa’s ytterst svåra pass, där man på
flera ställen måste gå till fots, inträdde vi ändtligen på allvar i den
ma-senderanska urskogen. Gamla knubbiga ekar växte här i stor mängd och
sträckte sina massiva grenar likt triumfbågar öfver den smala, slingrande
stigen. Här och hvar löper vägen på själfva branten och är så smal, att
man ej skulle kunna möta någon. Till venster stiga branterna till
svindlande höjd, och till höger stupar afgrunden lodrätt ned i djupet.
Oförlikneligt skönt är landskapet från de höga, skoglösa punkter, man någon
gång passerar. På andra sidan dalen resa sig väldiga bergsmassor, från
kam till fot bevuxna med mörka, tysta löfskogar, mellan hvilkas belysta
kronor dunkla skuggor falla. Bortom denna bergrygg reser sig en
annan, lika rik på skog, men på grund af afståndet framträdande i en
ljusare färgton. Bortom denna och ännu en sista låg rygg ser man nu i
fjärran Asterabad-slätten. Mörka, gröna fläckar angifva skogarnes läge och
utsträckning. Ljusgula fläckar äro åkerfält. Själfva staden framträdde som
en gråaktig dimma, men Kaspiska hafvets kontur kunde ännu icke skönjas.
Sedan vi kommit ned på slätten, som var rikt bevuxen med täta, höga
vassnår, där kungstigern har sitt älsklingstillhåll, anlände vi ändtligen till
Asterabads stadsport Därvaseh-i-Masenderan.
I Asterabad mottogs jag med utsökt gästfrihet af ryska konsuln, herr
Kachanovskij, som efter den häftiga jordbäfningen hade måst lemna sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
