Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag äro Blanche, von Braun och broder Jean inbjudna till
middag hos den sköna Emelie Högqvist. Glädjen står högt i tak,
champagnekorkarne smattra. Då frågar Emelie sin något beskänkte bror, om han
vet hvad det är för dag — och får till svar: en glad dag! Emelie, som
förklarar, att det är moderns dödsdag, öfverraskar sina gäster med en
färd till nya kyrkogården. Där låter hon Jean böja knä under en
straffpredikan, hvaraf hon äfven skänker en liten del åt Braun, tillsägande
denne att liksom Jean falla på knä, medan Blanche ropar bravo, skrattande
med full hals och utlofvande en hel storm applåder åt Emelie, — om
hon i detta ögonblick uppträdde på teatern.
Läs nu berättelsen »Middagsorgier och en graf», och hela denna scen
möter dig kopierad. Sällskapet vid middagsbordet utgöres af aktörer.
Sällström sjunger, Braun är icke inbjuden, Blanche representeras af
»skådespelaren Ekström». För öfrigt är det hela en mycket sann bild ur
verkligheten.
Eller Jean skall på aftonen spela Knäcksells roll, en af de främsta i
August Blanches Positivhataren. Fruktande för den oförbätterlige Jeans
vanor, uppsöker honom Blanche på morgonen spektakeldagen. Jean är
inte hemma; han är utgången, heter det. Alla sättas i rörelse för att
uppsöka den försvunne. Teaterns personal löper åt alla väderstreck.
Ingen Jean finnes, oredan är stor. Då får man af en händelse veta, att
»broder Jean» gripits af slottskanslibetjänter och nu sitter på gäldstugan.
Blanche skyndar dit och finner honom berusad, spelande för kamraterna
i vild fröjd Knäcksells roll. Blanche löser ut honom, bär honom ned i
vagnen och låter honom ett par timmar därefter uppträda.
Läs nu i »Skådespelarens äfventyr» Jean Högqvist! Där få vi hela
scenen lifslefvande för oss. »Jag gick upp» — skrifver Ekström — »följd
af vaktmästaren, och snart befann jag mig i ett tämligen rymligt rum,
där kring ett bord, fyldt med glas och buteljer, ett dussin manspersoner
i skjortärmarne hade plats, ibland dem bror Jean, höjande glaset liksom
till en ny skål.» Du här! Vågar jag hoppas, att du flyttar hit på en månad,
så Gud signe dig! Din skål, välkommen hit i dessa fridens bygder;
’Gudskelof, här har man ro
undan världens stormar;
ljuft att här i lugn få bo,
medan världen gormar!’
’Må andra lefva af sitt guld,
men vi — vi lefva af vår skuld
trallera!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
