Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER-REVY.
TI9
Skånberg har sluppit ifrån en längre tids elevtjänstgöring i betjäntroller,
han fick tämligen snart efter sina blygsamma debutroller uppgifter, som,
utan att vara hufvudroller, dock voro något att arbeta på och för, och
har slutligen nu under något öfver ett år lyckats bra i flera verkligt stora
roller. Det är en glädje att i hvarje ny uppgift märka, att herr
Skånberg, trots dessa framgångar, fortfarande arbetar flitigt, och märka det
ej blott på en viss studerad prägel öfver framställningen och ett visst
sökande efter ursprunglig personlighet, utan framför allt i en del lyckliga
resultat i tekniskt afseende. Han har fått fram sin i början svaga och
något grumliga stämma och han söker alltid enkelhet och natur i sina
rörelser. Vokalen a är fortfarande ej klar, i synnerhet i slutljud, och en
viss benägenhet att tala med orörlig öfverläpp gifver åt talet en ej fullt
naturlig prägel. Hufvudsaken är dock, att han arbetar och får uppgifter
att arbeta på. Den senaste, Hugo af Monsoprano i »Kärlekens triumf»,
passar honom förträffligt och erbjöd tillfällen till väl studerad,
verkningsfull mimik, hvilka herr Skånberg vederbörligen tagit i akt. Just därföre,
att den nu göres så enkelt och naturligt, kommer åskådaren knappast att
tänka på, huru svår gissningsscenen i första akten är.
Första akten gifver en god tidsbild och det är en vacker tafla, man
liar för ögonen, då hela hofvet är samladt, furstinnan på sin tron säger
gåtorna, som den ståtlige riddaren i hel rustninng leende och segerviss
tyder. Andra akten lider af brist på handling och af longörer och har,
åtminstone å vår teater, ej samma tids- och lokalfärg som den första.
Öfversättningen kan jag ej finna ledig. I hvad mån den är trogen,
vet jag ej, då jag ej har tillfälle jämföra med originalet. Så kräfver
slutrepliken ovillkorligen en annan form, ett kraftfullare rim än:
"Den i min trädgård född i stillhet vuxit, men
förr’n kärleks makt jag känt, jag icke märkte den."
Äfven den mest hjälpsamma, välvilliga deklamation (sådan tarfvas
för det mesta i detta stycke) måste dock komma till korta i sin sträfvan
att enkelt och naturligt få fram meningen ur sådana verser som t. ex.:
— — — — "För att strida
jag på arenan sett tre gånger honom rida."
eller ,
— — — "Och gitter
du aldrig stiga ned på slätten ?
Bunden sitter
jagu o. s. v.
Sådana ställen finnas många!
Denna teaters nyaste program, som, då detta lägges i press, är så
nytt, att här endast kunna meddelas några strödda intryck från
premieren, upptager »Bernardo Montilla» af Echegaray och ett en-akts lustspel
af Turgeniew »Arfskiftet».
»Bernardo Montilla» gafs i fjor ä Svenska teatern under den del af
spelåret, då i allt för stor hast inöfvade stycken med otillräckliga krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
