Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8
TEATER-REVY.
i flera roller ofta förekommo å denna seen. Publikens hufvudintresse vid
denna première knöt sig tydligen därvid, att man nu för första gången
på länge fick se herr Elmlund i en ny, större uppgift. Herr Elmlund
tillhör en äldre skola än de flesta af teaterns nuvarande förmågor, de ej
undantagna, som räkna flera år än han. Detta är ju i viss mening ett
klander, ty det är en stor sak, då en skapande konstnär (och dit räknar
jag skådespelaren) kan följa med eller gå i spetsen för sin tid. Men
detta lyckas ej ofta tillfullo, kanske kan det då vara lika bra att fullt och
värdigt representera gårdagens konst, som att mer eller mindre haltande
traska med i de nya hjulspåren. Emellertid var det ej lyckligt, att herr
Elmlund nu uppträdde i en så fullkomligt modern uppgift, som titelrollen
i Echegarays drama är. Ty dettas förnämsta för.tjänst ligger just i den
djärft och saftigt skildrade hufvudfiguren och i dennes nutidsdrag. I detta
drama förekomma de vanliga spanska teaterämnena: sårad stolthet,
svartsjuka, äktenskaplig otrohet och den kränkte mannens stolta hämnd, men
upplösningen »är en ny, mänsklig opposition mot den s. k. hederns lagar
i en sannare heders namn. Detta är något så nytt att författaren måst
göra sin hjälte till en rå bondson från Andalusien, »där man föder upp
tjurar för arenan», för att få det sagdt. Denna råhet, denna klumpighet
fick af herr" Elmlund väl polerade och gammaldags afrundade uttryck.
Men detta spelsätt har" äfven sina goda sidor, framför allt en konstnärlig
beherskning, som höjde rollen vida öfver dess tidigare tolkning här i
Stockholm.
Huru stor skillnad olika naturanlag och uppfattning kunna göra" på
samma roll, gifven af tvänne artister, märker tillfullo den, som nu ser fru
Bæckströms intelligenta, väl genomförda framställning af Luisa, och
ännu bevarar ett minne af fru Dorschs mogna, glödande skildring af
samma figur. Fru Bæckström är mera oerfaren, nästan barnslig; med
sina stora, vackra, spörjande ögon betraktar hon lifvet och sin kärlek;
fru Dorsch yar en utvecklad, passionerad kvinna, gent emot Ricardo, den
öfverlägsna hustrun. Hvilketdera som är riktigast, kan vara en smaksak,
därföre att denna person ej griper mera direkt in i handlingen; jag gifver
priset åt fru Dorsch, därföre att med henne scenen makarne emellan i
början af andra akten fick mera sydländsk glöd och färg. Äfven herr
Palmes glöd hade denna gång väl mycket aska öfver sig. Det hvilade
någpt blaseradt öfver hans lättsinniga kurtis med dona Ines i första akten,
som ganska säkert ej varit författarens mening. Kanske söker han äfven
göra figuren noblare än denne Ricardo bör vara. Han framsäger sitt
dussin liknelser om mannens rättighet att vara sin hustru otrogen och
sköta sina nycker likaväl som sin kärlek för godtroget och ärligt. Ricardo
gurglar sig själfbelåtet med dessa sofismer, som äro hans fiffigt uttänkta
ursäkt, ej någon sedelära, han vill predika. Fru Rundberg är strålande
vacker, som dona Ines skall vara, men är, oaktadt aktningsvärda studier,
i tragiska roller långt borta från sitt egentliga fack, inom hvilket hon är
en för verklig talent, för att kunna och böra tvingas in på andra fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
