Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8
TEATER-REVY.
nen Bark i »Sanna kvinnor». — Att författaren slår öfver i Lolos figur
och på ett smaklöst sätt blandar ihop något så allvarligt som en
fjorton-årings (låt vara totalt misslyckade) själfmordsförsök med den å vår scen
numera traditionella »backfischen», är ej fru Hartmans fel, hon gör tvärtom
allt för att rädda situationen och stannar ej kvar på scenen, utan störtar ut,
när den imaginära morfinen börjar göra sig gällande i kväljningar. I
sonens roll visade herr Södergren, en af teaterns yngsta sujetter, större
ledighet i talet än i rörelserna, och då ej heller de senare voro dess mera
stela eller otympliga, är det ett förstlingsarbete, som förtjänar uppmuntran
af både publiken och teaterns direktion.
Det är publikens skyldighet att egna litet särskildt intresse åt de
yngres första försök, ett sådant intresse kan, äfven om det är strängt
granskande, mången gång underlätta den blifvande förmågans sträfvan.
Om saken så- betraktas, kunde kanske äfven vederbörande något oftare
våga anförtro en riktig roll åt hittills opröfvade krafter, i synnerhet om
det förekommer en uppgift, som strängt taget ej lämpar sig väl för någon
af första ledets artister. Man kan visserligen ej veta, huru försöket skall
slå ut, men detta ökar ju blott premierens intresse. Och denna
förhoppningsfulla spänning kan vara lika god som den lugna tilliten till en säker
och hjälpsam rutin hos en rollinnehafvare, om hvilken man tämligen
precis kan veta, huru han kommer att gifva rollen. Ett dylikt fall tyckes
mig nu hafva förelegat i Giacosas »Kärlekens triumf». Teatern har ju
flera opröfvade krafter på spinnsidan, hvaribland måhända någon, som af
Vissa betingelser är hänvisad till kostymskådespelet. Detta förekommer
ju mera sällan och erbjuder ej ofta uppgifter, som ej vida skulle
öfverstiga hvarje nybörjares krafter. Men sådan är ej den kvinliga
hufvudrolen i »Kärlekens triumf». Dess nuvarande framställarinna, fru Fahlman-,
, har på senaste tidén som Suzanne dunges i »Falska juveler», och Lady
Milford i »Kabal och kärlek» haft ett par uppgifter, som passat henne
förträffligt, och af hvilka i synnerhet den förstnämnda var en betydande
skapelse. Men för den hårda sagoprinsessan från Alpernas fot passar
hon ej. Hon är för blodfull, hennes vackra, sonora stämma har ingen
isande kyla, och fru Fahlmans i vanliga fall moderna spelsätt med
sträfvan efter psykologisk sanning i skildringen är ej på. sin plats inför denna
figur, om hvilken sagan ej säger mer, än att hon är vacker och hård i
första akten, vacker och mjuk i slutet af andra. Fru Fahlman är vacker
i båda akterna, men då* hon kommer upp på kothurnen, bör hon helst
tala den vilda lidelsens språk, Dianas kalla trots och stumma
kärlekstrå-nad, tyckes mig kräfva andra, mindre djupt sökta uttryck, än dem hon
nu gifver dem. Och därföre —utan att vilja underskatta framställningens
verkliga förtjänster — tror jag, att om någon annan hittills okänd
förmåga finnes vid teatern, det kanske kunde hafva varit skäl att efter
omsorgsfull instruktion låta henne våga försöket. • Våra teaterannaler kunna
omtala flera lyckade försök i denna riktning. Fröken Seeligs Hedvig
"Ekdahl var ett särskildt lyckligt fall, som dock ej är enastående. Herr’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
