Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två konstutställningar. Af E. G. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
TVÅ KONSTUTSTÄLLNINGAR, 55
närens hustru, där en förträffligt återgifven solljusverkan skänker ännu en charme
åt den behagliga hem-interiören. Porträttet af Grefvinnan S. visar en
praktfull salongsbild, där i synnerhet alla stoffer äro målade med mycken sanning.
Synnerligen fin och elegant är den lilla porträttstudien i pastell »Läsande ung
dam», af hvilken tidningen »Jul» i fjor gaf en reproduktion. Det förefaller
som om konstnären såsom porträttor i denna teknik skulle kunna lyckas ännu
bättre än i olja.
Den mångsidigaste af våra yngre målare är utan tvifvel f. n. Alf
Wallander. Hans rika och intressanta produktion var utmärkt representerad här.
Han rör sig med samma lätthet på landskaps- som figurmåleriets områden;
han använder med lika framgång penna, olja, akvarell, pastell och nu senast
äfven etsningen. Lätthet och snabbhet äro utmärkande drag i hans
konstnärskap, man ser att hans skapande aldrig varit något mödosamt arbete. Men
häri ligger också en fara, från hvilken han ej alltid går fri, den åsyftade
effekten kommer stundom ej fram så säkert som konstnären velat. Hans figurer
— helst tiggare, sjömän ocn annat pittoreskt folk — äro redan kända för de
flesta. De äro alltid förträffliga verklighetsbilder, och de senast utförda visa,
att konstnären lyckas arbeta bort en viss glatthet i stoffbehandlingen, som är
på sin plats då det, såsom på en af dessa taflor, gäller att återgifva
»oljekläder», men som i allmänhet var störande osann. Ett stort steg har konstnären
tagit genom sina ypperligt återgifna skogsinteriörer och kanske ännu mer sina
solbelysta vatten: den präktiga bilden från Nybroviken, inköpt af konungen,
var ett verkligt mästerverk i denna art.
Om man om de redan nämnda tre konstnärerna måste säga, att de.
visserligen hvar och en nått en framstående plats i sin art, men dock ha en
vidare utveckling att genomgå, innan de nå det möjliga mästerskapet, så måste
màn inför Bruno Liljefors’ bilder fråga sig, om det är möjligt att komma
längre i den genre som är hans egendomliga. Hans konst är redan för väl
känd för att det skulle behöfvas att här närmare omtala hans senaste
skapelser. Ingen har som han kunnat skildra dessa scener ur de vilda djurens lif i
våra svenska • skogar — småfoglarnes lek och kvitter bland buskar och trän,
roffoglarnes vilda strider, räfvens listiga krigståg eller högdjurens vandringar i
skog och mark. Det är som om han utlurat naturens intimaste hemligheter,
och om vi också aldrig hade sett dessa scener ur djurens lif i verkligheten,
så förlänar han åt sina framställningar af dem en så gripande sanning och
verklighet att vi aldrig kunna tvifla på, att de äro resultat af ett oaflåtligt och
troget natuVstudium. Man har jämfört Liljefors’ djurbilder med de japanska,
och man har därmed gjort honom den största ära, som kan ske en europeisk
djurmålare. Säkert är, att bland desse senare står han redan nu i främsta ledet.
Såsom torde framgå af det ofvan sagda, ha dessa två separatutställningar
varit af synnerligt intresse. Det är att hoppas att andra af våra konstnärer
följa dessa fyra sistnämndes exempel och gifva vår konstintresserade allmänhet
en fullständigare inblick i deras konstnärskap, innan de behöfva söka den på
en minnesutställning.
E, G. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
