Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-revy. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater-revy.
Stockholms teatrar. ■— Det stora skådespelet vinner terräng. — "En
midsommarnattsdröm". — "Ära" af Hermann Sudermann. — "Ruy Bias". — "Pater Noster" af Coppé.
— "Margot" af Meihac.
När för ett par år sedan några romantiska dramatiseringar af de romaner,
som voro våra föräldrars ungdomslektyr, med afgjord framgång uppfördes å
Svenska teatern, var det någon kritiker, som i denna framgång ville spåra en
längtan hos publiken efter det stora skådespelet. Hypotesen syntes djärf; mén
de allra första tidstecknen äro ju alltid svaga och märkbara endast för ett öfvadt
öga. En sådan längtan har nog länge funnits feos en liten, konstförståndig del
af publiken, mera betydande än betydlig, men skulle nu vara på~väg att gripa
äfven de djupa leden. Nåväl, det är ej utan att våra dagars teaterbarometer
i Stockholm tyckes visa på, att en dylik vädervexling verkligen ligger i luften.
En Önskan, att det stora skådespelet ånyo skulle införlifvas med våra teatrars
spellistor, har funnit sig uttryck i en del tidningsartiklar; men den tyckes mig
framför allt visa sig klart i publikens hållning gentemot den senare tidens
nyheter, »En midsommarnattsdröm», »Ära» och »Ruy Bias».
»En midsommarnattsdröm» stod för några år sedan å k. teaterns repertoar
under flera vintrar, den gafs då med samma vackra sceniska utstyrsel som nu,
med samma artister i flera af de viktigaste rollerna och åtminstone ej mindre
lyckade representanter för de Öfriga, och dock gafs den då tämligen i fåvitsko.
Shakespeares och Mendelssohns verk spelades för halftom salong. Nu däremot
utsålda och fulla hus hvarje gång stycket gifvits! Något högre skådespel i
egentlig mening är detta ju ej. I det Shakespearska sagospelet inrymmes ej någon
plats för tragik; det vill endast framställa lyckan af två älskandes förening och
visa, huru människorna »de dårarne» krångla till denna enkla lycka för sig själfva
och hvarandra. Men »En midsommarnattsdröm» har dock i rikt mått de
egenskaper, som. skulle hindra det stora skådespelet från att vinna våra dagars
publik. Det är ett gammalt, ja ett gammalmodigt stycke, det är fyldt af poesi,
dess komik är naiv och harmlös, .det är på intet vis »exciting», och vår tids
förslappade publik lär ju behöfva piggas upp med frågor för dagen, krass
realism, skabrös kvickhet eller hätsk bitterhet. »Nej, det är ej så», har våra
dagars publik svarat genom att gång efter annan fylla k. operans salong för
att se på Puck och Spole — »det är ej så — ännu lefva de gamla gudar!»
Att premieren af »En midsommarnattsdröm» gafs för fullt hus kunde ha
flera förklaringsgrunder. Måhända var man nyfiken på, huru operaartisterna
skulle reda sig med sina talroller på vers; det var första gången under detta
spelår fru Dorsch och herr Törnqvist uppträdde på scenen; fru Hartmans namn
på affischen är ju alltid en »clou» o. s. v.
Fru Dorschs framställning af grekinnan Hermia har sitt stora intresse däri,
att den är något så helt annat, än hvad som vanligen förekommer i dylika
roller här. Denna Hermia blir ej modern ett enda ögonblick, hon må tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
