Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA?
daner till baka. Utan lifsvån är dock vårt läge nu mera icke.
Landets styrelse har gifvit undervisningen i svenskan något större
utrymme i våra elementarläroverk, och vid våra högskolor har
ungdomen tilfälle att under utmärkte lärare inhemta. sitt moders-
mål och få kunskap i dess häfder. Och bland denna ungdom
skall det väl icke vara få, som, när de sett det i dess nordiska
fägring och lärt deltaga i dess öden, skola viga sig åt dess tjenst.
Innan vi lemna talet om ordskatten, hafva vi att fästa akt på
orden af romanisk börd. I stor mängd hafva de aldrig innästlat
sig i våra äldre bibelöfversättningar. I sin granskning af 1861 års
öfversättning påpekade emellertid A. Hazelius några romaniska
ord, som borde utgå. Också har bibelnämden aflägsnat tre af
dem: barbarisk i 1 Kor. 14, 11, fabler i 2 Tim. samt det
mycket brukade epistel. Deremot har nämden icke alltid velat
uppoffra det romaniska regera för styra, råda (isländskan har
äfven drottna af drottn); man återfinner det ännu i Matt. 2, 22.
Det vore dock så mycket större skäl att upprätthålla styra, råda,
som i den vanliga sämre boksvenskan och äfven i dagligt tal
regera är på väg att uttränga sina liktydingar. Men har nämden
strukit tre af de romaniska orden, så har hon infört än flere. I
Matt. 4, 5 heter det nu, att djefvulen stälde Jesus "på altanen
till templet", medan den gällande öfversättningen har "”tinnarne
af -templet”. De som känna striden om meningen med grund-
skriftens zTteovyiov kunna tryggt påstå, att bibelnämden fastnat
i dess minst sannolika märkelse, medan "tinnar" bäst motsvarar
det bildliga hos det grekiska ordet. I Rom. 2, 11 med flere stäl-
len möta vi "anseende till person", ett ledsamt tysk-romaniskt
ordalag, som vill uttränga det korta och kraftiga mannamån,
isl. mannamunr. I Tess. 2, 2 har nämden tolkat: "fastän vi kunde
anses för vigtiga personer", medan gruvdskriften har ordagravnt:
"fastän vi kunde uppträdt tyngande (öfverlägset)”". Ordet rum,
fasthållet af Thomander, har nödgats vika för det tysk-romaniska
plats (place, Platz) i Rom. 15, 23, Apostl. 1, 25 m. fl. st. I
Ebr. 4, 4 möter oss "ett varnande exempel”, ehuru sveuskan
kan uttrycka detta med det enda ordet varnagel. I Ebr. 6, 12,
1 Tess. 2, 14 finna vi åter exempel, ehuru svenskan eger efter-
döme, föresyn. I 2 Petr. 3, 10. 12 förekommer det falskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
