Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ELLER NORDISK SVENSKA”? 515
böjda ordet elementerna, för hvilket svenskan har urämnena
(isl. framefni, frumtegund, höfudskepna). 1 Jak. 5, 17 och Rom.
8, 23 nytjas natur dels för skaplynne, daning, dels för ska-
pelse. Härtill må läggas föroråna (verordnen af latinska ordo)
för skipa Rom. 13, 1; plantera 1 Kor. 3, 6—38, partier för
meningsflockar 1 Kor. 11, 19; partisinne för söndrings-
ande.
"En dålig smak har tid efter annan öfversvämmat moders-
målet med romaniska ord. Emellertid bära dessa redan i sitt
yttre främlingsskapets omisskänneliga märke och lyckas endast i
sällsporda fall göra sig hemmastadda i språket utom på rent tek-
niska områden. Innest&ngda inom råmärkena för dessa, som ju
" äro ett slags allmänning för den europeiska odlingen, göra de in-
f
gen skada, men kunna vara till gagn. Utanför de råmärkena äro
de både löjliga och skadliga, det senare derför att de sänka sven-
ska orå i glämska, afvänja örat från ec rent svensk språkklang och
hindra den inhemska ordbildning, genom hvilken ett språk för-
yngras och skjuter nya skott. Och dermed arbeta de romaniska or-
den de tyska i hand, ty deras eget öde är vanligen att efter en
längre eller kortare tid falla, likt andra en tids tycke-saker, ur
smaken och gå bort, efterlemnande luckor, som fyllas från Tysk-
land.
Ett språks infödda ordskatt är väl icke det samma som språ-
ket sjelf, hvars ande tydligast utdanar sitt kynne i ljudbyggnad
och former. Men ordskatten har dock skapats af denne samme
ande, har alstrats af samma urkänsla och är med ett så innerligt
lifsband knuten vid formerna, att han ej kan våldföras och i stort
ändras, utan att det återverkar på dem. Hos folket är också kär-
leken till modersmålet kärleken till de ord man lärt från moderns
läppar och hört vid hemmets äril. I orden som klang yppar sig
folkstammens medfödda sinne för ljud och tidsmått; i orden som
tanke- och känslobärare, i deras förmåga att skärt och tydligt,
kort och kraftigt, ljuft och rent öfverflytta förnimmelser från själ till
själ uttalar sig folkets innersta gry. Språkets ljudlagar göra sig
gällande äfven i de enskilda ordens skepnad; språkdriftens ogrum-
lade klarhet i en rätt ordbildning, och sjelfva böjningsformerna,
när de hotas med upplösning, ega sitt sista värn hos den trohet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
