- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
176

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176 STRANDENS SAGOR.

en Dykeri-öfverkommissarie samt kommissarier) och medelst dess
dykeriredskap eller domkrafter, stormpumpar, ginor och block,
m. m. Emellertid blef dykeriet 1830 ombildadt till ett bolag stäldt
på aktier, men hvilket ej kom till stånd. Men, sedan de skepps-
brutne och deras rederier, allt sådant oaktadt, i alla tider jäm-
merligen klagat öfver vederbörandes "girighet och obarmhertiga
prejeri", och man med allt skäl allramest häröfver jämrat sig
under den tid då kronans dykeri-rättigheter varit utarrenderade till en-
skilde, hvarigenom, såsom här, stundom iust bocken blifvit satt till
trädgårdsmästare, och man verkligen kommit ur askan i elden, så
att de arme skeppsbrutne då blefvo riktigt uppskörtade enligt
rofferi-konstens alla reglor —, så förklarade regeringen 1831, att
<någon särskild dykerianstalt ej mera fanns". Och dermed var
rättigheten att bärga sjunket gods fri och öfverlemnad åt en del-
tagande mensklighet, i förening med omtankan för egen vinst;’"
så att den strandade skepparen kunde fritt välja hvem han ville till
kommissionär och sig till hjelp för att bedrifva bärgningsarbetet
m. m. mot öfverenuskommet arvode, dock efter inför domstol af-
gifven sjöförklariog samt, i våra dagar, med biträde och under in-
seende af både vederbörande konsul och assuradörens närvarande
ombud, 0. 3. Vv.

Enär skeppsbärgningsarbetet icke blott "är en mensklig pligt, men
ansetts såsom en egen konst, hvars utöfvande är förenadt med
kostnader, besvär och faror, hvilket visserligen kan skänka be-
tydlig vinst", men i alla fall ofta innebär största risk, är det klart
att sådant bestyr ej kun utföras med två tomma händer. Nej, det
fordrar så stora kapital, att sällan någon enskild affärsman ensam
mäktar åtaga sig det, utan bolag af flera måste för ändamålet bil-
das. Ty räddningsarbetet fordrar, om det skall ske med förnuft
och tänkbar framgång, mångfaldiga och dyra anstalter och redskap,
eller allehanda bärgningsdon, såsom större och mindre båtar med
allt tillbehör, tåg, kettingar, svåra ankaren, häftyg, pumpar, m. m.
samt stora kostsamma byggningar till allt dettas förvarande med
nödiga magasin för bergadt gods, o. s. v. Men allt sådant måste också
finnas på flera ställen af kusten, då ingen på förhand vet hvarest
skeppsbrott kommer att ske, och går sålunda till betydliga summor,
hvarå dryga räntor under flera år ofta förgäfves förspillas. Och
dessutom fordras ock i god tid vidtaladt raskt manskap, ständiga
utkik kring öns alla eller farligaste kuster, hvilket folk måste vara
väl betaldt samt en hvar genom premier sporrad att först upptäcka
olyckan och strax vara till hands, äfven som ändtligen talrika bi-
träden, som vid strandningstillfällena skola ögonblickligen afsända
nödiga bud, se till vaktfolket och hålla tillhopa manskapet samt
med all skyndsamhet sätta sig i spetsen för bergningsflocken, ned-
skaffa till stranden de nödiga räddningsredskapen och kasta sig i
båtarna för att, ofta under största lifsfara, genom bränningarna ila
de skeppsbrutne till hjelp. Allt sådant är ett värf, som hos för-
mannen fordrar många egenskaper, framför allt mod samt för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free