Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER. 491
helst när man ser, att han intill den gräns, som han här uppstäl-
de, icke undandragit sig sina pligter, och dessutom hans ohälsa
möjligen har kunnat inverka på hans beslut. Men om man icke
uppställer den högsta måttstock för bedömandet af hans tillbaka-
dragande, så kan man åtminstone med säkerhet säga, att äre-
lystnad icke varit någon allt bestämmande ledare för Fersens hand-
lingssätt. Knappast var det misstroende till egna krafter, som höll
honom tillbaka; derom vittna åtminstone hvarken hans anteckningar
eller bref. Men det tyckes mera hafva öfverensstämt med hans ’
lynne, att såsom riksdagsman eller memoir-skrifvare i sitt furstliga
oberoende sätta sig till doms öfver de styrande än sjelf stiga fram
och göra det bättre än de.
Det pommerska kriget erbjuder visserligen det rikaste fält för
anmärkningar och klander. Hela företaget var från början ett par-
tistreck, icke en nationel sak. Sveriges vinst af Preussens under-
gång skulle hafva varit ganska tvifvelaktig, äfven om Stettin möj-
ligen derigenom kunnat förvärfvas, ifall denna vinst skulle köpas
med Rysslands utvidgning vid Östersjökusten och Österrikes öfver-
makt i Tyskland. Men Hattarna såsom parti hade icke blott för-
bindelsen att foga sig efter Frankrikes önskan, utan de tillgrepo
kriget såsom en utväg att rädda sig sjelfva och sin makt från un-
dergång. Ty väl tycktes det, som om deras välde skulle vara sä-
kert befästadt genom riksdagen 1756; men i sjelfva verket kände
de, huru grunden svigtade under doras fötter. Det var ej blott
bofvets och det undertryckta partiets fiendskap, som utgjorde deras
fara; en större hotade att utbrista till följd af förvirringen i pen-
ningväsendet och slöseriet i statshushållningon. Rådet sjelft måste,
såsom protokollet den 2 November 1756 visar, inom sig bekänna,
att riket "icke olämpligen kunde liknas vid en köpman som vore
på punkten att göra bankrutt, men kunde upphjelpa sig igen der-
igenom att ingen blefve om dess tillstånd kunnig". Men om bank-
rutten icke genom palliativer kunde undvikas, eller nöden på längd
fördöljas, huru skulle det då gå med det parti, som hade ledt sa-
kerna derhän? Midt under dessa bekymmer framlyste hoppet att i”
förening med Europas största makter mot en jämförelsevis svag
och ung stat göra lätta eröfripgar och genom ett lyckosamt krig
öfverkorsa alla efterräkningar och för en lång tid stadga sin makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
