Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER.
de nu utgifna memoirerna, tjena såsom vigtiga bidrag till en riktig
uppfattnicg af hela denna tid och ej minst af deras författare.
Om Fersens uppträdaude uti sjelfvu kriget kan ingenting annat
än godt och hedrande sägas. När det tillrustades, var han sjuk,
men lät icke deraf hindra sig att intaga sin plats i hären; och
då det onda, hvaraf han led, icke tycktes vilja gifva med sig,
begagnade han sig icke, såsom många andra, deraf till att resa
hem eller till utländska brunnar, utan han stannade vid sin trupp
och drack <Pyrmonter" i vinterqvarteren, medan han beklädde den
bekymmersamma sysslan af kommendant i Stralsund under den tid,
då Svenska hären hölls derstädes inspärrad. Lika litet ville han
sedermera lyssna till politiska vänners önskan, att han skulle resa
’ hem för att utplåna misstankar, som mot honom uppstått hos en
del af riksrådet. Han stannade vid hären, ända tilldess han — dock
med eget medgifvande — fick Kougl. Maj:ts befallning att resa
hem till riksdagen 1760, vid hvilken han åter skulle föra landtmar-
skalks-stafven. Till utmärkelser på slagfältet gaf det pommerska
kriget föga tillfälle; men en af de vackraste bragder, som derunder
otfördes med Svenska vapen, är Fersens tåg till Usedom och Wol-
lin; han icke blott fullgjorde sitt uppdrag genom öarnes oröfring
och den fiendtliga sjömaktens tillintetgörelse, utan han gaf ock ett
ganska nyttigt exempel af en general, som vågade besluta utan att
höra någon krigskonselj och förstod att göra sig iydd af tredskande
underbefälhafvare. Men oaktadt den förmåga att befalla, som ban
här visade, vägrade han enständigt att emottaga öfverbefälet, då
man 1759 sökte en efterträdare åt Lantingshausen. Till Ekeblad,
som sökte öfvertala honom, förklarade han, att så länge han fick
stanna på sin plats såsom general-löjtnant, skulle han med nit upp-
fylla sin pligt, hvem helst man än måtte sätta till befälhafvare
öfver honom; men att han heldre skulle taga afsked, än låta göra
sig till anförare för en krigshär, som omöjligen kunde hafva fram-
gång, emedan alla vilkor derför fattades, krigstukt, lydnad, insigter,
pit, goda anordningar 0. 8. vV.
Man skulle kunna se uti denna vägran en yttring af egoism;
den glödande fosterlandskärleken, den offervilliga pligtkänslan tillåta
icke någon att i första rammet tänka på att "sauver le peu d’hon-
neur qui me reste". Det vore dock hårdt att i detta fördöma Fersen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
