Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
SKÖNLITERATUR.
grad utvecklade den för skaldens klara känslolif så farliga
riktningen åt satiren i en sådan grad, att den blef stickande bitter, det
visar sig också klart i de dikter, som tillhöra de sista 6 åren af
hans skaldebana. Det uddhvassa epigrammet "Troens grund" —
den bittra philippiken: "Lincolns mord" den paradoxa lilla episteln
"Til min ven Revolutionstaleren", "I en Komponists Stambog" og
"Ved Port Said" visa, hur ensamt rådande ilenna bittra stämning
blifvit. Och dock kunna vi ej neka den berättigande. Den är ett
starkt men varmt uttryck af en manlig karakters förbittring vid
betraktandet af, huru tiden omkring honom öfverallt dansar kring
det tomas och intetsägandes, kring guldets och den förgängliga ärans
guldkalf, under det de träda sanning och rätt under fötter och sätta
makten öfver rätten.
Om vårt inre icke just lyftes eller befrias, utan måhända
snarare betungas och ängslas genom många af Ibsens dikter, så bor
dock befrielsens och lyftningens ande i dem; det gäller dock, att
man hos honom finner icke befrielsen ^jelf utan vägen till frihet;
om den än skall gå genom döden, pekar han dock orubbligt på den.
Och just detta tvifvel, som förtär vår stridande tid, gör att
Ibsen, som sjelf är tviflets och stridens skald, just är en skald för
vår tid, ty han har uppropet i sin mun till hela vår slägt:
»Men er det 1 råddenskabs dumper vi gaar,
jag raaber ej ak og ve
over hver en brammende giftblomst. som slaar
i fylde på tidens træ.
Lad örnen kun hule. För skallen er tom,
för brister ej væg og tog.
Og lad kun »systernes» få vrængt sig om,
des — för kommer hævnen og holder dom
på tids — lögnens yderste dag Id
Och med sin varselsång skall han vara oss kär och välkommen
som Yala för den gamla verld, som skulle gå under i Ragnarök. —
Det är äfven ett Ragnarök, han spår om; men vi veta, att, för att
begagna hans egna ord:
Dden höjeste blandt himle
Er ikke Valhal, men det unge Gimle.»
L. D.
Sånger af Z. Topelius. — II. Nya Blad. Sthm. Albert
Bonnier 1870.
Topelius har såsom lyrisk skald anslagit många skilda
tonarter allt efter som hans varma hjerta och rörliga fantasi gripits af
olikartade ämuen, hvilka ett ovanligt formvälde gifvit honom magt
att omedelbart skänka poetiskt uttryck och gestaltning. Och likväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
