Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
667
oaktadt denna mångskiftning, finnes ej någon samling af hans dikter,
som icke genast säger oss, hvem han egentligen är. Den innerliga
stämningen har i honom framför andre sin utvalde tolk, och ehvar
hans sångmö egor till värf att frambära en lågande känsla, först
och främst den för fosterjorden, der är hon oemotståndlig genom sin
friska hjertlighet, sin oreflekterad^ hänförelse, der sjunger hon också
för bela folket och detta är heunes högsta beröm. Gäller det åter
andra ämnen än kärleken, hemmet, fäderneslandet, då förefaller det,
som om hon nedlagt sina vingar och lemnat skalden blott en fint
skuren penna i behåll.
Särskildt i den nu ifrågavarande diktsamlingen äro de
fosterländska sångerna ovilkorligen framstående. Äfven på detta område
företer skalden imellertid tvänne väsentligen olika stilarter. Än
utgjuter han sig i hymnartade qväden, hvilka omfatta Finland i
dess totalbild, skildrande dess minnen och pröfningar, framtid och
förhoppning, eller allegoriskt tolka någon egendomlighet hos dess
natur, eller skänka någon bland dess stiftelser likasom ett andligt
standar att sluta sig till, ett poetiskt sköldemärke att studera och
efterlefva. Än nöjer ban sig åter med en och annan vrå af
fosterjorden och gör på fri hand ett utkast af det karakteristiska hos
den finska naturen och folklifvet, bilder, hvilkas skönhet består just
i dera3 trohet, och hvilkas stränga begränsning gifvit skalden
fullständig förmåga att belysa och förklara hvarje punkt af de små
taflorna med sitt hjertas öfverströmmande kärlek.
Det är i dessa romanser och visor, vi; med bortseende från
några få öfverslag till det missnaiva, finna de mest rikhaltiga
profven af Topelii mästerskap. I denna sonnettens, novellens,
enakts-stycket3, med ett ord den koncisa stilens tid, äro de så mycket
mera på sin plats, dessa fulländade miniatyrer, hvari landskapet
och figurerna täfla med hvarandra i enkel, lifskraftig skönhet.
Såsom naturskildringar göra de väl icke epok, men de befästa och
betrygga en sådan, och det skall blifva svårt eller omöjligt att
hädanefter återfalla till det slags kassainventering i naturens
skattkammare eller filosofiska uppbyggelsegrubbel öfver något bland dess
okonstlade föremål, som länge nog usurperat rangen af
naturmålning, — nu sedan vi tid efter annan fått förnimma, att i denna
genre verkliga bilder ur lifvet icke tillhöra det otänkbaras, om än
det sällsyntas område.
Om fosterlandskänslan, i hymn som visa, här har danat
mästerverk, har åter reflexionen i sina värf varit långt mindre lyckosam,
helst när det innerliga fått uttala sig i ironiska straffpredikningar
och det barnsligt naiva uppträdt såsom custos morum. Jämväl
sådana stycken som "Voltaires hjerta", "Aftonstjernan" m. fl. bära
imellertid på sitt eget sätt vitne om’den utpreglade Jyrikern. Man
måste vara en så beskaffad ande, och just sådan hel och hållen,
för att kunna hafva så grundligt orätt med så varm tillförsigt och
så djup öfvertygelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
