Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AX KL FERSEN SOM MEMOIRFÖRFATTARE. 31 7
osant; det är till och ined möjligt, att, i hvad lian berättar, en och
annan sanning kan finnas, 0111 hvilken man icke på något annat
ställe kan få kännedom; men i sådant fall går den förlorad genom
hans allmänna otillförlitlighet, som gör, att ingenting kan på hans
ord allena antagas för sant. Stilens förtjenst, det pikanta och
lidiga i framställningen, förneka vi icke; men ingenting kan i våra
-ögon öfverskyla bristen på sanning och tillförlitlighet, som dock
är det mål, till hvilket en historieskrifvare — och hvarför icke
ilfven en memoirförfattare? — i främsta rummet bör sträfva.
Det måste ligga en förfärlig frestelse i tillfället att utan
ögonblicklig vederläggning kunna i smyg lägga på sin samtid den färg,
man önskar, förgylla sina egna handlingar, skugga sina medtäflares,
svärta sina fienders. För denna frestelse har mången
memoirförfattare dukat under, och Fersen icke gått fri. M^n då den åldrige
statsmannen i sitt tysta kabinett återkallade för sig sin lefnads
minnen och tyckte sig kunna låta sin penna leka med dem, efter
som lynuet lefde, borde han ej hafva förgätit att ord är handling,
och att ingen handling göres utan ansvar. Inför menniskor har
inemoirförfattarens ansvar iuträdt i samma stund, som memoirerna
dem meddelats; och om författaren sjelf icke längre kan förnimma
deras dom, så drabbar den dock hans minne. Den sten han velat
kasta på andra, återfaller på honom sjelf. För några få år sedan
kände vi Axel Fersen endast såsom den lugne, jämförelsevis
hof-samme, konservative aristokraten, som under ganska pröfvande
omständigheter icke utan heder fyllt sin plats i rådsförsamlingarne
och tämligen obefläckad genomgått ett tidehvarf af stort förderf.
Nu känna vi honom såson* den illvillige bakdantarcn, hvilken hänförd
af en förbittring, som visserligen i någon mon var berättigad,
användt sina sista år till att i tysthet sammanskrifva lögn och
sanning om hvart annat för att vilseleda efterverlden, upphöja sig sjelf
och nedsmutsa sina fiender — framför alla sin konung, utan att
för hans stora förtjenster ega ett ord af erkännande. Den köld och
den sjelfbeherrskning, som under de värsta stormar på riddarhuset
aldrig sveko den kraftfulle mannen, tyckas hafva öfvergifvit gubben,
då han i sin ensamhet med svigtande minna öfvervägde sin lefnads
skiften. Af alla Fersens offentliga handlingar äro hans memoirer
troligen den sämsta; och hvad som var ämnadt att förkrossa
andras minne, blifver kanske den tyngsta lasten på hans eget.
Hvad beträffar den skepnad, i hvilken dessa anteckningar
framträda för allmänheten, så faller det lätt nog i ögonen, att de — till
en stor del åtminstone — ursprungligen äro skrifna på fransyska.
Måhända hade det varit bättre, om memoirerna blifvit utgifna på
det språk, på hvilket de äro skrifna; en öfversättning återgifver
icke alltid den ursprungliga meningen; man måste stundom stanna
i tvekan, om det, som man läser, verkligen är det, som författaren
velat säga, meningar sådana som: "Konungen fann medel att
öfvertala Scheffer, genom sin hustru och sin broder, att suspendera
sin anhållan" (IV: 255), och uttryck sådana som "civila krig" (III;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
