Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två författare från 1840-talet.’ 244
hufvud, egentliga innehåll. Men i sådant fall vore det oförklarligt,
att ej hebreerna, hvilkas hela verldsåsigt just karakteriseras af denna
längtan efter frihet och försoning, hafva så få, nästan inga
konstens minnesmärken att uppvisa. Ja, under sin kamp för och
längtan efter frihet, har ej heller kristendomen frambragt någon konst,
utan det var först, sedan trossatserna blifvit fullt utbildade, så att
de bildade en bygnad, hvilken sjelf var ett arkitektoniskt
mästerstycke, som den pånyttfödda konsten trädde in i de kristna templen
och prydde dem med sina odödliga mästerverk. En sjelfmotsägelse
innebär dessutom den gifna satsen, att det skulle vara
frihetslängtan, som uttalar sig i sången, deruti, att längtan kan väl blifva
innehåll till det högsta i den lyriska dikten, såsom exempel
hvarpå just den gammaltestamentliga poesien och enkannerligen Davids
psalmer kunna tjena, mon de episka och dramatiska diktarterna
måste åter, till följd af sjelfva sitt väsende, hemta sitt innehåll ur
det förflutna.
Dock — en grundligare vederläggning af denna nya konståsigt,
än vi någonsin kunde åstadkomma, hade framträdt redan samtidigt
med dess offentliggörande, i den förut nämda uppsatsen af B. E.
Malmström, "Är vår tid poetisk?" Hade Onkel Adam läst densamma,
hade han troligen icke låtit hr Edmund räsonnera så, som nu skett.
Malmström utgår från den hufvudsatsen, att "all odling är frihetens
dotter och konsten ej min^t". Han yttrar: "Den’konstbildande
verksamhetens tidpunkt är den, då, efter en mödosamt och ärorikt
tillkämpad yttre och inre förkofran, nationerna sorglöst njuta hela
lyckan af sin tillvaro i frihet, i odling, i välmåga, och älska att
se detta sitt fosterländska välbefinnande förevigadt under konstens
händer". Såsom exempel på dylika tidpunkter anför han den, då
de homeriska sångerna diktades; den helleniska konstens
uppblomstring efter perserkrigen; samt framträdandet af Englands fullvuxna
dramatiska konst — således, till följd af en märkvärdig slump, just
två af de exempel, som hr Edmund anför för sin motsatta åsigt.
Men han går än längre: han anser, att "för konsten är till och med
illusionen af frihet, det falska skenet deraf, fördelaktigare än
för-nekelsen af friheten, der den verkligen finnes". Han visar vidare,
att framför de etiska och politiska idéerna står konsten handfallen
och vet ej hvad hon skall göra med dem, emedan de äro abstrakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
