Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK PÅ 8vebige8 JERNVÄGAR. 225
för några särskildt tagna till 16 och 13. Ett sådant förhållande
måste till en början gynnsamt inverka på ntgiftsprocenten.
Behöfdes ytterligare bevis, kunde vi anföra, att för Gefle—Falu-banan
stiger samma post till 44 procent af utgiften. Å andra sidan är
detta något att taga i betraktande för framtiden vid beräkning af
statsbanornas utgifter. Hvad skenutbytet beträffar, hade från
trafikens böljan till och med 1869 0,88 procent af de
ursprungligen nedlagda skenorna årligen blifvit förnyade. Men då dessa
engelska jernvägsskenor anses under nuvarande trafik i
medeltal räcka i 20 år, och utbytet derunder enligt en officiell
uppgift fördelar sig så efter femårsperioder, att under den första
perioden utbytas 1,5 procent, under andra 10, under tredje 25,5 och
under ßerde 63, så är ej svårt att se, det denna post skall snart
blifva rätt kännbar. Detsamma gäller naturligtvis om den rörliga
materielen. Ty ett lokomotiv och en vagn anses ej stå ut i mer
ftn 20 år, det förra med 3,000, den senare med 1,200 mil årlig
tjenstgöring.
Efter vi hafva kommit in på frågan om materielen, torde det
icke vara olämpligt att lemna några upplysningar, om hvad som
gjorts för att anskaffa dylik inom landet, efter man så ofta hör
klagas öfver, att stora summor gå ur landet, hvilka i stället borde
kommit svenska tillverkare till godo. En sak synes oss dock klar,
nämligen, $tt man ej kunde i Sverige anskaffa, hvad som ej der
tillverkades, och att det ej kunde komma i fråga att fördyra
jein-vägsanläggningen genom att för svensk vara betala ett vida högre
pris än för utländsk, utan någon ännu känd motsvarande fördel af
den dyrare produkten. Huruvida vederbörande i böljan försummade
våra tillverkares intressen, veta vi ej, men under de senare åren
har rörelsematerielen alltmer tagits från inhemska verkstäder, så
att under de 3 sista ären 1867—69 dessa levererat dylik för 2,600,000
rdr, utlandet åter blott för något öfver en million; och man skulle
1869 derifrån blott hemtat för 50,000 rdr i stället för 110,000,
om ej svenska leverantörer sjelfva begärt det. Äfvenså är det
troligt, att hädanefter, tillfölje af inskränkningarne i
jernvägsbyggna-derna, inhemska verkstäder skola kunna leverera alla erforderliga
nya lokomotiv, såsom redan skett 1868 och 1869. Ja, Höra vi
någon invända, detta är visserligen godt och väl, men hur mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
