Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165 napoleon den 1:8te och franSka revolutionen.
som taga formen af verkliga oqvädinsord, ty epitheter sådana
som "cyniskt charlatanen", "krönt skurk", "oförskämd lögnare",
"vansinnig egoist" m. fi. äro icke sällan de enda rätta uttrycken
för en hederlig mans känslor gentemot den store kejsarens
handlingssätt, och vi kunna svårligen förtänka häfdatecknaren, att han
inför fullt bevisade fakta låter sin- menskliga känsla bryta fram.
Särskildt måste man härvid taga i betraktande, att Lanfrey i främsta
rummet talar till ett folk, hvars samvete han vill väcka ur den
sömn, hvari det blifvit invaggadtaf mindre rättänkande skriftställare;
skärpan i hans omdöme betingas i väsentlig mån af det motstånd
han vet sig röna af ingrodda fördomar, och hans framställning bör
i vi:s mån betraktas såsom reformatorns, den der med ljungande
predikan åsyftar att åvägabringa en hvälfning i det allmänna
tänkesättet.
Men svårare är att förlika sig med de icke fåtaliga punkter
i Lanfreys historia, der den historiska bevisningen lidit intrång af
denna hänförelse, som för uppdagandet af historisk sanning icke
har samma betydelse, som för uppväckandet af ett slumrande
sedligt medvetande. Det ligger i sjelfva verket något särdeles retsamt
i Lanfreys historiska framställning; han har en alldeles ovanlig
förmåga att sätta en samvetsgrann läsares tålamod och tillit på prof,
och vi äro för vår del färdiga att gifva rätt åt en fransk kritiker, som
nyligen yttrade: gång efter annan, när Lanfrey säger ja, blir läsaren
frestad att säga nej, och tvärtom. Förhållandet beror icke blott
derpå, att Lanfrey, frikostig på tvärsäkra omdömen och
öfverraskande fakta, dock är mycket njugg på citat af sina källor och
stundom knapp i utförandet af sina bevis; det beror framförallt
derpå, att afsigtligheten så tydligt sticker fram i hans
teckningar. Lanfrey är ingen paskillant, icke en gång någon ensidig
partiskribent; han har intet nöje af otäck skandal, han skrifver
icke historien blott för att bevisa fram politiska satser för dagen.
Han jagar i ädel ifver efter sanning och förföljer oförfäradt brottet
och lögnen; men tyvärr påminner han vid sin jagt allför ofta om
den hetsige unge stöfvaren, som gläfser på hvaije buske, drifver
på falska slag och i nödfall på sina egna spår. Man tröttnar
alltid till slut på sådant oväsen, huru lifligt och uppiggande det
än synes i första begynnelsen. Att den ädle författarens inre men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
