Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 napoleon den 1:8te och franska revolutionen.
ni3ka råkat i uppror vid teckningen af en sådan personlighet som
Napoleon, finner man naturligt; mon att denna sedliga förtrytelse
drifvit hans blod åt hufvudet och kommit honom att uppröra sig
sjelf och andra med fantasier, ännu ohyggligare än verkligheten —
det måste vi för hans egen skull och för hans arbetes skull djupt
beklaga. Sådant kan icke undgå att förringa hans värde såsom
häfdatecknare, — ty välmeningen kan dock aldrig ersätta sanningen.
Det är icke vår mening att ingå i någon detaljerad kritik af
Lanfreys arbete; vi öfverlemna den saken att utföras inför en publik
som närmare är intresserad för detaljerna af Napoleons historia.*)
*) Då vårt omdöme kan synas något hårdt, bör här dock
meddelas ett litet urval af några de mest påfallande exemplen å nyss antydda
egenhet hos Hr Lanfrey. Yi upptaga endast så mycket, som det knappa
utrymmet medgifver. — Vid framställningen »f det fälttåg, som slutligen
framtvingade preliminärerna i Leoben har L. en af dessa förhatliga
kalkyler, som enligt vårt förmenande böra vara bannlysta från
historieskrifningen — äfven i fråga om en sådan man som Napoleon. Författaren
tager sig först före att på egen hand utveckla, huru en samverkan af
Bonapartes armé i söder med Moreaus och Hoches i norr skulle hafva ledt
till ett för republiken bättre resultat än det hastiga anfallet af
Bonaparte ensam. »Men, just detta motiv» fortsätter förf. fullföljande sin
egen lilla militäriskt-politiska öfversigt »bestämde Bonaparte att öppna
fälttåget ett ögonblick förr än han sjelf hade bestämt». Han var
nog viss om, menar förf., att kunna slå erkehertigen och framtvinga en
fred. »Vilkoren för denna fred skulle utan tvifvel blifva mindre
fördelaktiga än de, som kunde framtvingas i samband med Hoche och Moreau,
men de senare skulle, icke vara hans eget verk och han skulle hafva att
dela äran deraf med en annan». »Sådana voro de grunder, som bestämde
honom att hastigt upptaga fiendtligheterna». Och en dylik anklagelse
utslungar nu L. på fri hand, en sådan blick in i hjertats innersta
bevekelsegrunder tillåter han sig att gifva oss - utan det ringaste
faktiska bevis. Ty märk, han fäster intet afseende vid de förändringar i den
militära situationen nere vid Po, som föranledde Bonapartes anfall redan
i början af Mars; han talar icke på detta ställe om de verkliga
orsakerna till Rhenarméen8 dröjsmål, hvilka vero brist på utrustning och
proviant till den grad, att Direktoriet ännu den 21 Mars bad Bonaparte
icke göra sig något hopp om dess ingripande, och slutligen, vigtigast af
allt, framkastar han beskyllningen utan att med ett ord antyda, när och huru
Bonaparte bestämt det gemensamma anfallets begynnelse. Vi hafva icke
hvarken i Correspond. eller annorstädes kunnat finna någon dylik
uppgörelse; ty de vinkar om en samverkan med Rhenarméen under höstfältåget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
