Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 napoleon den 1:8te och franska revolutionen.
heten har visat oss, att dessa villfarelser rörande det förflutna icke
äro utan faror för framtiden. Vi hafva sett, hvilka beklagliga
åter-uppståndelser dessa misstag af en illa förstådd beundran kunna
medföra. För öfrigt är denna synpunkt endast af en underordnad
betydelse. Antingen sanningen misshagar oss eller icke, så beherrskar
hon oss, och i ifrågavarande fall har erfarenheten endast varit
hennes ödmjuka tjenarinna. Historien liar en annan uppgift än den
att behaga. Hon är lika litet till för att smickra ett folk som för att
smickra en konung. De s. k. patriotiska fördomarne må gälla hvad
de kunna, men det är nu icke mera möjligt för en historieskrifvare
att vara nationel i detta ords trånga mening. Hans patriotism
är sanningskärleken. Han är icke ett folks eller ett lands man.
Han är alla länders man. Han talar i den allmänna
civilisationens namn. Han tillhör alla nationers gemensamma intressen,
mensklighetens intressen, och hans folk är det, som bäst tjenar
dessa. Om han t. ex. är med Frankrike mot Carl V:s Spanien,
så är han med Spanien mot Napoleons Frankrike. Han är ömsom
holländare mot Filip II, engelsman mot Ludvig XIV, medborgare i
Förenta Staterna mot Georg III. Men för att kunna liksom ikläda
sig dessa olika folkindi v idualiteter, måste han först hafva afklädt
dem all lidelse och öfverdrift. Hans fädernesland har inga gränser.
Hans sak är den allmänneliga, oföränderliga, rättens mot våldet,
frihetens mot förtrycket".
Det ligger något mer än en riktig bestämning af
historieskrifvarens uppgift i denna vältaliga digression; den innefattar ett
helt politiskt program, hvars ’tillämpning med retroaktiv kraft måste
medföra en högljudd förbannelse öfver den förste Bonapartes verk
från början till slut, och som tillika pekar mot en ny framtid för
Frankrikes folk.
Och likväl — trots alla dessa förtjenster, kunna vi svårligen
medgifva, att Lanfrey såsom historisk författare, intager den höga
plats, som man flerestädes, vid första intrycket af hans slående
teckning, skyndat att tillerkänna honom. Vi fästa oss här icke vid
att färgerna i hans skildringar så ofta synas hjerta ända till
effekt-sökeri, ty effektsökeriet och de skrikande färgerna ligga vanligen
i sjelfva den personlighet och de händelser han skildrar; icke heller
vid dessa tidt och ofta förekommande utbrott af sedlig förtrytelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
