Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT SPRÅK OCH RÅTTSTAFNING. 517
cj hafva v i slutet af något ord, så ftr det därför ajt i
dessa språk en mängd konsonanter aldtig finnas i slutet
hvarken i tal eller skrift. Man märke särskildt de af R.
anförda exemplen ur franskan: vif,.vive; neuf, neuve o. dyl.
Här, kunde någon tycka, finnes ju v såsom slutljud i talet,
men ej i skriften. Ja, om det slutande stumnja e vore
till-lagdt därför, att "europeisk skrifsed" förbjöd v att stå i
slutet af ord! Men det är allmänt bekant, att detta e är det
vanliga feminintecknet, som lägs till mask. t. ex. grand, grande
etc., och har med v intet att skaffa. Här bor till och med
icke från fonetisk synpunkt skrifvas w, ty -e höres ännu
alltid vid vårdadt föredrag af poesi. — Tvärt om ger oss
här mask. vif ett exempel på ljudenlig stafning mot
härledningen. Formen borde urspr, vara viv (lat. viv-us, it. viv-o)
men har blifvit vif, icke därför att något slags skäl
hindrade att skrifva viv, så att man för dess skull först skref
vif och sedan uttalade vif, utan fransk ljudlag har
förvandlat v-Ijudet till /’-ljud, och sedan har uttalet lyckats få
i skrift sitt rätta uttryck. Hos oss har skriftens urgamla
f ej förmått något öfver talets rena v, ehuru man ännu vill
förneka talets bestämningsrätt öfver skrifformen. Lika litet
bevisar här något det af R. anförda engelska belief, believe,
och då R. detta oaktadt anför dessa exempel, synes han*
hafva räknat på en alt för flyktig genomläsning. Men vi gå
att ytterligare belysa halten af detta tal om "europeisk
skrifsed". I de onekligen europeiska ungerskan och
turkiskan, äro ord, som sluta på v både i tal och skrift alldeles
icke sällsynta t. ex. ung. elv princip, hiv han kallar; turk.
ev hus, av villebråd m. fl. "Men", torde herr Rydqvist
invända, "här kan blott vara fråga om språk af den s. k.
indo-europeiska stammen". Nåväl — men betraktom då
saken närmare. Den romaniska grenen älskar i allmänhet
icke konsonanter i slutet af ord, och hvad beträffar
läpp-bokstäfverna, dit v hör, så äro de såsom slutljud för
honom främmande.*) Att de romaniska språken icke böra ta-
*) I de renast romaniska språken ital., span. och portug.
finnas labialerna p, 6, /*, v alldeles icke i slutet — med undantag
af det enstaka portug. sob (span. so, lat. swft). Hvad franskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
