Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 SVENSKT 8PRÅK OCH RÅTT8TAFNING.
ä-ljud. Här skulle doek bristens afhjälpande fordra
införandet af en ny bokstaf eller åtminstone, i likhet med franskan,
något slags tecken öfver e. Men vi som redan hafva e och
å, vi skulle af denna svårighet för italienarne låta oss
förhindras att rätt och förståndigt använda hvad vi ega! Likaså
har q i de romerska språkeü en långt vidsträcktare
användning än hos oSs, hvilket försvårar dess aflägsnande. Dock
har spanfckan1 gjort ett lyckadt försök att åtminstone inskränka
dess bruk till ett bestämdt fall: — x> som ej finnes i ital.,
står i span. öfver allt, där ljudet ks’ finnes, och vore det så
väl bestäldt i svenskan, så försvunne ock det kraftigaste skälet
för aflägsnande af x. Vid betraktande af ett dylikt
sakförhållande, torde den lärdom, vi i detta! hänseende hafva att
hemta af Europas mest bildade fdlkslag, bli en helt annan än
den R. föreställer sig.
Skrifningen af f för ä-ljud i slutet af ord t. ex. gaf
o. s. v. är en stafning efter härledning och därföre i sin
strid mot den fohetiska grundsatsen förtjänt af ett visst
undseende (jfr sid. 505). Förfäktade nu R. principielt
"härledningens" sak, så vore ban därföre här i sin fulla rätt, och
vi hade då att hänvisa läsaren till de förut’(sid. 505—6) gifna
antydningärne om härledningens betydelse för rättskrifningen,
eller ändå hälre till Hazelii klara utredning däraf ("om Rättst.
grunder" ss. 61—68). Men läsaren vet redan, att, om
Rydqvist icke stält sig på fonetisk grund, så gillar han ännu
mindre etymologisternas anspråk. I sitt försvar af /
såsom-tecken för ivljud använder han därför en annan taktik.
Sedan han med full rätt anmärkt, att denna skrifsed bestått
sedan urminnes tider, vänder han sig mot bokstafven v:s
lämplighet att stå i slutet af ord och påstår, att "slutande
v är emot allmän Europeisk skrifsed". — Tankegången är
något egendomlig. — Om i några språk, de må vara flere
eller färre, intet ord finnes, som i tal eller skrift slutas på
ø, så skulle det vara ett skäl mot att de språk, som ega f
som slutljud, också i sådana fall skrefvo v. När
holländskan och plattyskan skrifva af (— sv. af) så är det med
samma skäl som engelskan har if och vi hafva khvff, ty tiär
uttalalås f med starkt /"-ljud. När itaL, span. odiportug.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
